berättelsen förvarat följande egendomliga tilldragelse. Då truppen ankom till Vese herrgård, i Bro socken, hade nyheten om affären vid Qvistrum spridt en sådan förskräckelse i hela närliggande trakt att man derifrån allmänt flytt ?man ur huse, men likväl för norrmännens väntade besök lemmat nycklarne uti, och maten på bordet. : Bland dessa flyktingar var äfven herrgårdens befolkning, som tagit vägen till skogen, så snart de röda rocKarna blefvo syn liga. Blott en enda person hade sinnesnärvaro nog att stanna hemma och bjuda fienden spetsen. :Det var. husets dotter, den unga. modiga fröken Greifenschitz. å officerarne med sitt manskap anlände, bjöd hon dem artigt på middag, hvilken lika förbindligt emottogs.. Men under det: man väntade på måltiden, beslöto norrmännen att göra en rekognoskering i trakten, ty provianteringen hade ännu icke hunnit långt. :; Nu var händelsen att under denna deras färd. en gammal backstugugumma genom fönstret fick sigte på dem, och i sin höga hjertångest öfver hvad hon skulle företaga vid en sådan syn, följde -hon första bästa ingifvelse hon fick. Raskt sträfvagde hon af alla krafter upp på högsta berget, der en s. k. Svette4 eller vårdkase från äldre tiders krigsoroligheter fannsi behåll; och liksom det då brukades, tände gumman med en eldbrand,. som hon fört med sig från stugspisen, hastigt eld på det gamla bränslet, så att folket rundtomkring måtte se hur ofreden strök fram i landet. När de hungriga norrmännen, på återväg till den efterlängtade middagsbjudningen, fingo se denna besynnerliga rykande eld, höllo de den för en signal och öfvertygade sig att svenskarne fått stor förstärkning och länkte på något förräderi. Hastigt glöm mande både hunger, middag och proviantering, började de fly af alla krafter, så alt den tappra unga damen blef sittande ensam med sina stora tillrustningar, hvaröfver hon dock icke alls beklagade sig, när hon fick höra omtalas den fart, hvarmed hennes gäster aflägsnade sig. Historien förmäler ejhuruvida den gamla