Aftonbladet – 14 mars 1861, sida 2

ör ett årtionde sedan hjeltemodigt uppoft: ade och de segrar det vann i ändamål ati räfda Danmarks frihet och sjelfständighet;i mot Holstein del Tyskland. ; Hela den nu vidtagna åtgärden kan. såunda ur ingen synpunkt betraktas annat än som eu ny onödig förödmjukelse, som örspiller det gynnsammaste ögonblicket för sakens verkliga redande, och långt ifrån att stärka Danmarks sak endast tjenar till att sedsätta den i Europas ögon. En tillfällig korrespondent i Köpenhamn, som nyligen meddelade vårt blad något om jen ministeriella uppfattningen af dessa förhällanden, framhåller såsom hufvudsakligt motiv för danska ministerens beteende, att cen bort uppbjuda allt föratt icke Holstein skall alldeles ryckas från en 400-årig: för. bindelse med Danmark och kastas i armarne på det revolutionära Tyskland samt actentuerar att det ligger i Danmarks och hela Nordens intresse, att icke Holstein blir Preussens, att icke en tysk flotta skapas i Kiel och Neustadt. Dessa satser innebära så många misstag och mycken begreppsförvirring, att vi högiigen förundrade oss att någon från dansk gida skulle kunna göra: dem till kärnpunkter i ett motiverande af en dansk ministörs politik. Först och främst daterar sig den helstatsförbindelse, ur hvilken Holstein skulle utsöndras, endast från 1852 och:har aldrig blifvit genomförd. på ett sätt, som ömsesidigt erkänts såsom lagligt och giltigt. Dernäst är den der 4400-åriga förbindelsen eljest sådan, att en dansk man, som känner sitt fosterlands historia och har hjerta för dess nationalitet, icke gerna tänker derpå utan harm och sorg öfver de olyckor, som Holstein och det fruktlösa äflandet a besitta det bragt öfver Danmark. Det var för öfrigt ju först 1776, som holsteinarnc fingo infödingsrätt i konungariket. idare vet denne författare troligen mycket väl att Kielerbugten, den--enda som : Holstein kan begagnas såsom örlogshamnr. helt och hållet domineras af Fredriksort på den slesvigska sidan och att den aldrig fö. det antydda ändamålet skulle kunna begag nas, utan att örlogsfartygens egare äfven besute Slesvig, som med sin Eckernfördevik och Als egentligen utgör hvad somleker dc marinlystna tyskarne i hågen. Slutligen är det och har, så vidt vi veta. aldrig varit i fråga att vid futsöndringen kasta Holstein i Preussens armar. Sedan helstatsförbindelsen vore fullständigt löst. qvarstode Holstein i en dynastisk unior med Danmark och det stode hertigdöme: fritt att, ehuru egande sin egen regering och sjelfständiga författning, med Danmark ingå tull-, postoch andra förbindelser. olsteins rätta ställning till Danmark är densamma som det tyska storhertigdömet Luxemburg intager till Holland. Konungen af Holland har noga skilt det från konungariket med särskild regering, särskildt parlament och när tyskarna ville börja att utsträcka sina anspråk äfven till Limburg, på samma sätt som de vilja g ra med Slesvig, så tillbakavisade Holland dem så allvarsamt och bestämdt, att de funnit för odt att taga skeden i vacker hand. Så faller den tyska eröfringslystnaden till föge öfverallt der den icke träffar på öfverdrif: ven höflighet, medgörlighet och undfallenhet. Tyskland liknar i detta hänseende den sturske och otidige skjutsbonden, som, då han fick en örfil, plötsligt förändrade tonart och utbrast: SJa gudbevars kära herre, bara jag får höra reson, sål