Aftonbladet – 13 mars 1861, sida 3

detta afseende föregick hela Europa med ett lysande föredöme. Ett särskildt slags I socker, kalladt Muscaratsockert, om hvars d särskilda beskaffenhet. vi ingenstädes sett något närmare upplyst, finnes ofta omtaladt i franska skrifter trån 1400 talet; måhända tillhör äfven detta det egentliga sockerbaI geriet. Emellertid visar det sig, att ännu dett par århundraden ytterligare in i tiden voro i Frankrike apotekarne tillika de egentliga sockerbagarne; man känner sålunda bland annat en order af Henrik IV till Sully om att till hans hofapotekare (vid andra hof kallades denne då för tiden högst Å betydande person stundom — Filosof! Hoffilosof, hvarför icke Geheime-hof-filosof?) utlemna en viss, större summa penningar ör levererade varor: socker, krydderier och vaxljus. Venetianarne förde sockret lika tidigt till England, som det på särskilda vägar inkom i Frankrike; det tyckes, eget nog, till och med hafva gått som allmän vara något tidigare i det förra landet än i det sistnämnda. På 1200-talet såldes det redan både pundvis och i toppar äfven i Englands mindre städer i de allra vestligaste grefskaperna, såsom Hereford och Ross. Henrik III befallde år 1256 sherifferna i London att sända 4 sockertoppar ut till hans residens W.oodstock; i allmänhet var det socker från Beza som gick på den ed marknaden, det från Egypten (Alexandria) och Cypern var högre värderadt, men också temligen sällsynt. I en ännu äldre order från Henrik III, af år 1226, finna vi honom åläggande mayorn i Winchester att skicka honom 3 pund Alexandria-socker, om så mycket fanns hos stadens handlande, mayorn skulle dessutom köpa för hans majesläts räkning något rödt och violett socker (jemför ofvan under Kranknkeg. Priset för ordinärt socker var ännu i det fjortonde seklet i England ända till 30 riksdaler i vårt nuvarande mynt pr skålpund. Den skandivaviska norden synes med afseende på sockrets införande halva följt vanska noga steg för steg med sin tid. 1 anteckningarne öfver kostnaderna vid en viss förnäm begrafning, lagman Birger Pehrsons, i Sverge år 1328 (se Peringskjöld : Monum. Ullerakerensiax, pag. 89) finnes anfördt en post: 4 marker ZuchareX, till ett uppgifvet pris af 31 marker penningar, hvilket en nyare författare (Sillen, Sv. Handelns Historia, 3: 183) beräknar enligt dåvarande myntvärde hafva motsvarat nära 200 riksdaler! Dernäst förekommer sockret hos oss omtaladt i en gammal hushållskalender från 1400 talet (citerad af Lagerbring, Afhandlingen: De luxu suiogothorum antiquo). det följande århundradet om: nämnes det oftare. Bland utgifterna förett kalas, gifvet 1513 af åldermannen för Helga Lekamens Gille i Stockholm, förekommer en summa för 43 lod socker till klenäten (se Murbergs afh. om nämnda gille, i Vitt., Hist. o. Ant. Akad. Handlingar, del. 2): detta är ekonomiskt tilltaget, det måste medges, men deremot finner Gustaf I sig befogad, i ett bref af hans sista lefnadsår, att uttryckligen varna sin dotter Karin för allt detta sockerätande, hvartill hon var förfallen och hvilket hennes gode kunglige fader spådde skulle totalt förderfva hennes mage; på Sigrid Stures bröllop år 1567 åtgingo hela 30 marker toppsocker, förutom 35 lod Sannat socker samt en mängd sockerkonfekt, och på Anna Stures bröllop, 10 är sednare, uppgick sockerposten till icke mindre än 75 skålp., plus 15 skålp. till marsipaner, 33 skålp. tyskt och 15 skålp. svenskt socker. Enligt en gammal utgiftsräkning af 1552 hade itgängen af socker vid hofvet nämnda år belupit sig till nära 1550 skålp. Canariet och Candit. Inpå 1600-talet tog i Sverge bruket af socker en sådan öfverhand, att det franska sändebu det Ogier på sin resa genom landet 1634 till och med fann sig besvärad deraf, anmärkande detta särskildt i sin Resebeskrifning; och J Sigrid Oxenstjernas bröllop 1640 dignade borden utaf Schauessen al socker, nemligen ofantliga marsipaner, kanderad. fruktkonfekt, annan konfityr, föreställande djur, foglar och alla slags beläten, -uppblåst konfekt, kastad konfekt, succater, sockerbröd, insyltade saker 0. s. v. (jr Bergius: Tal om Läckerheter4, del. 17). Vi hafva emellertid härmed kommit in på ett tidehvarf, då sockerodlingen i den nya verlden redan hade hunnit en ganska be tydlig utveckling och då det dyrbara Alexandrinsockret var på ett afgörande sätt slaget ur brädet af de amerikanska plantagernas ständigt växande export. Soöckerröret — om hemtadt från Madeira eller från de kanariska öarna, är likgiltigt — hade redan ganska kort tid efter den nya verldens upptäckt blifvit öfverflyttadt till San Domingo, l. derifrån det under de närmast följande århundrandena gjordes inhemskt på Cuba, i Mexico, Brasilien, Guyana, och snart fick en sådan utbredning, att sockerkulturen pål. de kanariska öarna icke längre kunde betala sig, utan efterhand Gren liksom: äfven den numera i alla fall endast ytterst otillräckliga sockerfabrikatiopen vid Medelhafvet. Sockerröret har sedan dess ej blott ytterligare inkräktat åtskilliga af Norra Amerikas sydligare -staler, utan synes visa.en stor benägenhet att sträcka sig äfven vesterut, det har till och med gjort ett jette-): språng öfver till Otaheiti, det är för längesedan äfven infördt på Antillerna och dess kultur har på samma gång i den sednastej. tiden gjort stora framsteg i ndien, på ; Java, på öarna Bourbon och Mauritius. Historien om sockret slutar här med detl vältaliga och väldiga faktum, att utförseln af råsocker från de olika länder och öar, ) der den af Alexander den Stores snilleblick anade kulturplantan ?Saccharum Oföcinarum? numera odlas, årligen uppgår till öf-Å ver tusen millioner skålpund. Vore man, hvad män icke är, i varje ögonblick afl mt If an. emnla flnAsAOTf -aluila aven AT AA