Aftonbladet – 13 mars 1861, sida 2

rade att hos de svenske ännu allt var i samma stånd. Samtidigt med denna rapport lemnade general Mansbach åt prinsen diverse paper, som blifvit funna efter öfverste Traneeldt på Qvistrums gästgifvaregård, den han innehaft före norrmännens fredliga antåande. Bland dessa papper fanns äfven ett ref från general Hjerta till öfversten, deruti denne uttryckligen ålades att bibehålla sin plats vid Qvistrum, hvaremot förstärkningen snart skulle vara att vänta. Danske generalbefälhafvaren synes ha blifvit något förnärmad öfver att Hjerta i detta bref behagat gifva norrmännen benämningen Xfjällräfvar... en titel, säger prinsen, som .vi försökte förtjena, då vi samma dag klättrade uppför den klippa, som stötte intill det fiendtliga ins TIG Ua rea me repa rna tas tta rata nara order ve bab sr Tand NEN Emellertid kom middagen och med den olyckligtvis öfverste Tranefeldt. Ett tungt moln hängde öfver hans ansigte, troligen återskenet af hans själstillstånd. Men etiketten och hans generade ställning gjorde till en nödvändighet att gömma förtviflan under konvenansens mask. Hvad skulle han hafva sagt, om han vetat att under det han som gäst språkade vid fiendens bord, begynte fiendens appet (klockan 3 e. m.) att marschera. ere bataljoner hade nu tillkommit, och danska armån; som här skulle operera, uppsteg då till 9,540 mån. Två bataljoner grenadierer under general Mansbachs befäl gingo öfver bron, och på en liten stig till venster om den klättrade de uppför bergsryggen och hade framför sig eit jägarkompani, som aftonen förut gått öfver och nu befann sig på ett berg midtemot de svenske jägarne, hvilka undanstuckit sig i småskogen. Nu tycks väl Qvistrum af naturen hafva erhållit allt möjligt, icke blott en romantisk skönhet, som fängslar den resande och väcker hans beundran, utan det synes äfven