Aftonbladet – 13 mars 1861, sida 2

FEI EI ATI REUIIERFIGHERATERSBERUDIPERENE RUWES REAR Ur ett bref från Italien. Turin den 28 Febr. 1861. — — Gaötas fall har redan betydligen förminskat reaktionen. De arma neapolitanare, hvilka med en uppoffrande hängifvenhet hade åtföljt sin konung, blefvo. afskedade med en verklig snålhet. De förbanna nu den trohet de visat bourbonen, och några bland dem hafva redan hyllat konungen af (talien. Kardinal Merode, denne fanatiske och blodtörstige belgier, utsänder nu polismän, soldater och beväpnade bönder till Abruzzerna och till Sabinerlandet, och rättfärdigar härigenom de repressalier, som vi nödgas tillgripa, Europa synes ännu ej till-räckligt öfvertygadt derom, att påfvens. verldsliga välde numera har blifvit en omöjlighet i Italien. Frankrike låter oroa sig af de påfliga intriger, hvilkas genomförande man uppdragit åt biskopar, pastorer och legitimister. Här vet hela verlden, att i Rom ett sällskap bildat sig till befor-: drande af en bourbonsk restauration i Frankrike; men den kommer ej att lyckas, emedan Napoleon är underrättad om hela komplotten. De hitkomna deputerade från Neapel.och Sicilien förvåna sig öfver den ordning, det lugn, den renlighet, som råder här i Turin. Det väcker deras förundran att här ej finnes några tiggare, att man på de förnämsta kafeer ser vid sidan af den .rike, prydligt klädde mannen arbetaren i sin grofva blus och med några få soldi i sin ficka. De finna högst ovanligt. att aldrig höra talas om öfverfall, stölder eller slagsmål. Den bataljon af neapolitanska nationalgardet, som befinner sig här, anmärker detsamma. Sålunda ge vi, på samma gång vi här förbrödras med hvarandra, ett efterföljansvärdt exempel åt detta så sköna, så fruktbara Syditalien: Det republikanska partiet inom kammaren kommer ej att räkna på mer än vid ass ett dussin deputerade. Ett parti, som icke ovilkorligt hyllar republikanismen, men som gerna villangripa Österrike samt göra Garibaldi till öfverbefälhafvare, uppgår till ungefär 70. De öfriga äro alla ministeriella med olika skiftningar. Reaktionär eller klerikal är icke en enda. Sålunda kan man vara förvissad om att grefve Cavour kommeratt finna ett mäktigt understöd. Ur ministeren . komma att utträda: Vegezzi , chefen för finansdepartementet, på rund af sin försvagade helsa; Corsi, hanelsoch åkerbruksminister, emedan han är alltför klenmodig. Man vill utse en ny marinminister (Cavour sköter för närvarande denna portfölj jemte de utrikes angelägenheterna). Det talas om Persano, hvilken kommenderade flottan vid Ancona och Gaöta. Somligå påstå att La Marmora, hvilken nyligen var skickad till Berlin, skall intaga Fantis plats såsom krigsminister. Till presidentskapet i kammaren har ministåren i en anda af försonlighet föreslagit Ratazzi; men de Lombardiska och Toscanska deputerade vilja ej ha honom, utan föredraga Farini. Jag hoppas för endrägtens skull, att Ratazzi blir vald. Rustningarne fortsättas med kraft. Redan i slutet af Mars skall man ha en stark armå i full ordning. Österrike lärer väl betänka sig tvenne gånger innan det angriper oss, så mycket mer som, i händelse en uppresning kommer till stånd på Adriatiska hafvets östra kust, ungrarne skola försöka att landvägen intränga i Dalmatien. Österrikes ställning blir alltmer och mer betänklig, och Italienarne kunna ej begripa Preussens villrådighet att ej begagna tillfället att bli den första makt i Tyskland. I det Romaniska Schweiz börjar man hysa en viss fruktan för att inkorporeras med Frankrike. En mängd franska agenter äro i verksamhet i Gentve, Lausanne, Sion och Neufchatel. I kantonen Ticino ökas: antalet af dem hvilka önska en förening med Italien.