2 TTR LE. än 1 nt FR SR CRGEE RA ke TR NARE RA hänvisat W. till lasarettet, en omständighet som W. likväl förnekade, under påstående att han icke besökt TRE i Waxholm, utan den på Dalarön, hvilken väl gifvit honom ett plåster, men ej tält med honom om något lasarett. Westerberg yrkade att återbekomma de penningar han utgifvit för medikamenterna eller 6 rdr rmt, samt ersättning för sina reeor till staden med 5 rår, och uppdrog han för öfrigt åt stadsfiskal Jonsson, som öfvervar förhöret, att vidare utföra hans talan mot S. Professor Santesson, som förklarade, att W. nu vore mycket bättre, än då han kom in på lasarettet, anmärkte på framställd fråga om sjukdomens beskaffenhet, att den åkomma, hvaraf W. led, ej vore så farlig, om hjelp deremot i tid erhölles, men att i motsatt fall vore sjukdomen nästan obotlig. Som ingenting vidare förekom, tillkännagaf ordföranden, att undersökningen komme att å rättens vanliga lokal ahnan dag fortsättas. Hemmansegaren Östling mot mönsterskrifvaren C. 0. Sörling. En bonde vid namn Östling från Sko socken har till rådhusrätten instämt mönsterskrifvaren vid Svea lifgarde C: O. Sörling, med yrkande att Sörling måtte till ansvar fällas, derföre att han, i egenskap af kommissionär, utaf Östling emottagit en inteckningshandling å 900 rdr rmt för att derå skaffa Östling penningar, men hvarken fallgjort detta i heller kunnat förmås inteckningshandlingen återställa. Med löften om penningar har Östling under en längre tid emellertid blifvit uppehåller samt rest hit tillstaden gång på gång för att få sina penningar, men örgäfves. Då detta mål för ett mn rättegångsdagar sedan förekom vid sjette afdelningen, var käranden rg en tillstädes, men svaranden enom ombud, och upplystes genom den knapphändiga berättelse om Irägavarande transaktion, som svarande ombudet afgaf, att Sörling för det uppgifna ändamålet af Östling verkligen emottagit inteckningshandlingen. Som Sörling emellertid nödgats resa bort på en tid, hade han lemnat kommissionens utförande åt en tredje person, enligt svarandeombudets uppgift en slagtare vid namn C. T. L. Aspelin, samt af honom mottagit recepisse å inteckningshandlingen, men skulle Aspelin så illa motsvarat Sörlings förtroende, att han låtit Östlingska inteckningshandlingen gå i mät för egen skuld och på xekutivauktion försäljas; och har Östling ör sin inteckning hittills ej erhållit annan valuta än 103 rdr rmt, som Sörling till honom utbetalt af egna medel. Kärandens biträde i rättegången bestred dessa uppgifters sanningsenlighet samt yrkade svarandens personliga inställelse, men enär det upplystes att han för närvarande vore sjuk, blef målet uppskjutet. Kopparmålet i Karlskrona. Det så ofta omnämda kopparmålet förevar åter vid rådbusrätten härstädes sistlidne lördag. Kopparslagaren Petersson uteblef äfven då, men färgaren Söderberg från Karlshamn uppträdde nu såsom Peterssons ombud och företedde läkareattest, att Petersson vore af sin vanliga sjukdom hindrad att för rätten tillstädeskomma, äfvensom han inlemnade en af Petersson författad skrift, hvaruti denne begärde att erhålla all den i beslag tagna kopparr, med undantag af den, som vore stämplad, emedan han ansåg densamma såsom sin rättmätiga egendom. Vid detta tillfälle infann sig äfven guldsmeden Juhlin från Karlshamn och beedigade ett af honom förut ingifvet skriftligt vittnesmål, äfvensom ingafs ett rejdebetyg, hvilket allmänna åklagaren genom konungens befallningshafvande sig förskaffat från pastorsembetet i Karlshamn, och som icke tycktes vara så alldeles fullständigt i afseende på Peterssons föregående lefnad. Ett vittne koparslagaregesällen Joh. Holmqvist från Wexiö, Både till denna dag blifvit inkallad, men uteblef, hvadan åklagaren begärde 14 dagars uppskof, så väl för Holmqvists kallande ånyo, som Peterssons inställande för-rätten. Efter öfverläggning förklarade rådhusrätten, att då densamma redan den 16 sistlidne Februari i då fattadt beslut ålagt åklagaren att till den 23 i samma månad vara med all bevisning försedd, men Holmqvist sedermera blifvit kaliad, kunde rådhusrätten icke bifalla åklagarens begäran om uppskof, samt beslöt att Petersson för närvarande skulle från målet skiljas, mot hvilket beslut åklagaren anmälde missnöje och skulle han få emottaga Handlingarne för att nästa lördag afgifva sina slutpåståenden, till hvilken dag målet således uppsköts. Ransalkningen med för mord misstänkta ovh tilltalade soldatenkan Spång. (Forts. fr. n:r 56.) Vid förnyad ransakning den 19 Januari 1860 med Carin Spång, som fortfor i sitt nekande, hördes ytterligare tvenne nya vittnen, och berättade: Hemmansegaren Holmström, att slagsmål mellan Blomqvist och enkan Spång tidt och ofta egt rum, bekräftande Holmström för öfrigt de uppgifter hans hustru förut haft om Blomqvists besök hos honom söndagen den 7 Augusti. Vittnet hade under Blomqvists sjukdom äfven besökt honom i hans bostad, der han af enkan Spång, som var borta hela dagarne, syntes lemnad utan all omvårdnad. Vid ett tillfälle hade en bit sill å en tallrik samt litet vatten i en flaska varit det enda som fanns i rummet för den sjukes behof. Då vittnet lördagen den 13 Augusti på morgonen, sedan han: hört att Blomqvist var död gått in för attse hans lik, hade han samtalat med enkan Spång, som derunder bland annat frågat vittnet, om han trodde, att Blomqvists kropp skulle blifva uppskuren, samt sedan vittnet sagt sig ej känna huru härmed skulle blifva, yttrat, satt hon undrade om landsfiskalen eller läkaren skulle skära wu liket, tilläggande: jag har lust att neka till det, ty flera personer ha dött hastigare än Blomqvist, som låg så länge sjuk, hvarefter hon tillagt: det vållar den förbannade Haglindsgumman. Vidare hade Spång låtit undfalla sig dessa yttranden: om han skulle ha något i sig får jag lida för det, samt: de kunna ej-döma mig till mera än värjemålsed eller offentlig afbön, och om de äfven skulle sätta in mi på huru svårt straff som helst, tar jag aldrig p mig om jag inte-skulle misstala mig; omförmälande vittnet för öfrigt, att han hört bonden Anders Andersson, hos hvilkens broder enkan Spångs son Adolf Herman tjenar, omtala att vid ett besök, som Anders Andersson gjort hos brodern, han hört Adolf Herman berätta, att då han (Spångs son) varit i Wäppeby den 8 Augusti och sammanträffat med modren, denna till honom sagt: gå du in och tala med Blomqvist, om du har något otalt med honom, ty innan du kommer hem är han död. Tillfrågad angående soldaten Spångs och det förbemälda barnets död, förklarade Holmström, att: Blomqvist en gång i lifstiden för honom omtalat, det enkan Spång afdagatagit det barn hon med Blomqvist sammanaflat; äfvenså hade vittnet hört bonden Jan Carlsson i Wäppeby uppÄra de dl TROR MAN SAlAaten. Anång