Aftonbladet – 12 mars 1861, sida 1

INR ven SNETT SS KSRAAR FAR up Be SR Åt geringen ansvarig för den skada som vållas, der återfaller på regeringen den skam, som en sådan embetsman dragit öfver sig. Derföre afvaktade man också med spändt intresse hvad regeringen kunde komma att tillgöra i afseende på landshöfdingen grefve Eric Sparre, hvilken blifvit ställd för rätta icke blott för öfverträdelse af en förordning, den han sjelf har att såsom landshöfding: tillämpa, och dervid han således icke längre: kan vara opartisk domare i sig företeende: likartade fall, utan äfven såsom ibrottmålsväg tilltalad med afseende på äktheten al en offentligen företedd handling, och allt detta under omständigheter, sådana, att hvilken den juridiska påföljden i ena eder andra afseendet än må blifva, hvad som än må kunna juridiskt konstateras, den allmänna meningen likväl torde få anses ha: stadgat silt omdome om sakens inre och: verkliga sammanhang. Då erfor man ändtligen, att grefve Sparre sjelf — man tilltrodde sig icke att afgöra om af egen drift eller till följd af påstötning: från vederbörande — inkommit med sin af skedsansökan. Man lyckönskade regeringen: att på detta sätt ha blifvit bragt ur förlägenheten och befriad från obehaget att oom-bedd förordna ett entledigande, som man: antog att hon under förhandenvarande omständigheter måste, i den allmänna ordnin-gens intresse och för sitt eget anseendes skull,, anse oundvikligt. Med så mycket större öfverraskning, ja;. man kan väl säga häpnad, finner mani går-dagens Posttidning mfördt ett från civilde- partementet emanerande regeringsbeslut, så: Tydande: Sedan landshöfdingen i Elfsborgs län grefve Erie Sparre, uti inlemnad ansökning, förmält att af den motgång, för hvilken kam blifvit utsatt, i det att ej mindre ju sitiekansleren uti en till K. M:ts befallnir jeskafvande i Upsala län aflåten skrifvels e amgående meddeladt tillstånd till idkand:s at bränvinsbränning å en landshöfdinge mn grefve Sparre tillhörig bortarrenderad efsemdom på landshöfdingen kastat en skugga, som ansåges oj böra vidlåda en embet mani lands höfdingens ställning, än äfven en landsfiskat i sistnämnda län emot landcghöfdingen smställt åtal, hvari personlig iuställelse är vor den föreskrifven landshöfdingeu, enär ep väx troendeembetsman förmenaGes ej bör sila på de anklagades bänk, funne sr; nödsakad att nedlägga det embete, som KM. honom anförtrott; i följd hvygrafanbällan framställts om afsked från lasdsböfdingeembetet i Elis. borgs län; så har berörde ansökning den innevarande månad blifvit inför K. M. föredragen, dervid jemväl är vorden anmäld en från åtskilliga bland Wenersborgs stads invånare med telegraf insänd framställning derom, att den ingifna afskedsansökningen måtte afböjas; och har K. M., som anse:t de af grefve Sparre såsom skäl för hans ansöknifig om afsked åberopade omständigheter: i och för sig icke utgöra giltig grund för det sökta afskedets beviljande, anbefallt depar-tementsehefen att från landshöfdingen grefve Sparre införda ylirande huruvida den ingifna ansökningen vid slikt förhållande fallföljes. Men ser häraf, alt sedan grefve Erie Sparre sjelf funnit och medgifvit, alt han kommit 1 sådana förhållanden, att det icke är med allmän anständighet förenligt, att han Tortferande förvaltar sitt vigtiga förtroendeembete, har deremotregeringen förklarat sig icke hysa den ringaste betänklighet vid att grefve Sparre fortfer att vara konungens -befallningskafowede i det honom anförtrodda län, De åberopade omständigheterna ha af K, M:t ansetts i och för sigieke utgöra giltig grund för det sökta afskedets beviljande. Det vill häraf synas såsom hyste regeringen den åsigt, attinnehafvarne ar förtroendesysslor kunra likasom de oafältliga embetemåännen qvarsitta på sin plats tills de genom ransakning och dom förklarats ovärdiga att dem vidare bekläda, huru-komprometterande enklagelser än må mot dem -anhängiggöras. Regeringen tyekes. anse det: aildeles ingenting betyda, att under en måhända årslång rättegång konungen i en viss del af landet representeras af en person. som måhända vid rättegångens slut drabbas af ett allvarsamt ansvar, och hon tyckes förmena sig lika litet ha något åliggande att inhemta närmare underrättelser om förhållandet än dem den komprometterade embetsmannen sjelf finner för godt att anmäla, som att fästa afseende på den allmänna meningens uppfattning at saken. Regeringen håller sig endast till de åberopade omständigheterna i och för sig?, och cnär de icke anses utgöra giltig grund för afskedets beviljande, så aflåter hon en beveklig framställning till embetsmannen i fråga, huruvida han, Svid slikt förhållande?, fullföljer sin anhållan, — en framställning, som far bra mycket tycke af-en bön, att han må hafva godheten fortfara med sin embetsutöfning. 3 Vi sade, att regeringen endast fästade sig vid de omständigheter som blifvit äberopade af den i anklagelsetillstånd försatte embetsmannen Bsjelf. Detta tål cn modifikation. Regeringsbeslutet åberopar Sjemväl en från sätskilliga bland Venersborgs stads innevånare med telegraf insänd underdånig framsställning derom, stt den ingifna ufskedsCansökningen måtte afböjas. Att åtskil liga enskilta personer ansttt sig kunna försöka i petitionsväg utöfva inflytende på regeringens beslut i en fråga der hon bade att öfverväga silt eget och en hög embetsmyndighets anseende, må redan anses ganska öfverraskande ; men att regermgen, långt ifrån att antingen afvisa eller ock helt enkelt lemna utan afseende ett sådant försök, i sitt beslut bem och liksom stöder sig vid den så beskaffade framställningen, må i sanning betraktas såsom det icke minst vidunderligai hela denna bedröfliga sak. Om möjliot steoras förvåningen ännn mer