Aftonbladet – 11 mars 1861, sida 2

och tross. Och så var det en norsk major och en kapten — ochalla skulle ha qvarter på ögonblicket. Gästgifvarn hade sjelf kommit med andan i halsen och tordes knappt tillbaka igen till gästgifvargården förrän han hade med sig antingen inqvarteringspoletter eller borgmästarn. sjelf. Nu är det gjordt!4 suckade Malena, der hon under: samtalet mellan matmodern och borgmästaren smugit sig bortåt kakelugnsvrån.. I öfvermorgony som kommer, är jag norska — riktigt dagsens lefvande: norska. Och det värsta är, att di inte lär ha någon kong i det landet heller, så att jag kanske är till: och med danska, när allt blir siktadt och sålladt. Nåväl, fru Smith, sade borgmästaren, kan jag ännu göra något? Nej, svarade min mor med spartanskt lugn, rummet skall vara i ordning om en timma. Flera ord spildes ej. Stadens betyngde styresman skyndade hastigt bort öfver bron till nordsidan, der gästgifvaregården låg midtför slutet af sjelfva bron, der han upphans af gästgifvaren sjelf, som ej var någon mindre person än en af stadens rådmän, herr Karl Strömberg, en aktad man, hvilken, endast då allt stod på krigsföt, kunde få se sin värdighet stå på spel. Men här var ej att tänka på värdighet: gästgifvaregården stod som en surrande vikupa, der der fans flere visar än vanligt, nga dock öfvergående herrar kurirer, hvilsas tom och later, bråk och svordomar öfverstego allt tålamod. Trapporna på ömse sidor om det höga rödmålade huset svigtade ordentligt under bördan af alla de skjutsbönder, som dessa förnäma herrar förpassade in upp och än ned