Aftonbladet – 9 mars 1861, sida 2

Nu kom I Nu kom ändtligen Malena med den lillas CR den Hon likväl knappt gaf sig Hd H nedsätta, innan hon med ämne lig et utbrast: Jo, nu Må frän tro att här! står väl till! et hår kommit loss ettrykte — jesses mej, åren må resa sej på hufvudet —dis tt klockan 2 i morgon natt, då staden figer i sin sötaste sömn. tvil för sådan sötet... skall den jättas i brand, oc SR åsom di gjort förr en gång i gån etider. å skall det bli skfän och taridagnislan och ykt hit och flykt dit, och så. slås allt folät i bojor och förs som fångar ihopknipade till Danmark att sättäs i skyhöga unSEN torn, der de hVarken få se sol rö måne. Ne Tyst med sådant enfaldigt prav Enfaldigt, kära fru— nej, så hvad det : te är enfaldigt ... Jag har inte kommit gå det värsta än. När frön får höra det, kall hon begripa hvad det är för orsak Lå att: norrmännerna våga sej på såan i lrädighet. . Nå, hvad-skulle det vara? Men tala sett — herrarne derinne ha redan tillkännasett otålighet.f Jojo: men, di vet huruledes det ärsbetäldt för:0ss..; Stöd sej mot bordet, kära run, medan jag uttalar mej — frum kunde nnars släppa lille barnungen i förskräcelsen. arg ut då! IM ch ge tidlig, djup och rysande gen ng återtog Malena: ongen är förkommen! j Är du tokig, menniska? (Forts.)