Aftonbladet – 9 mars 1861, sida 2

miljens tvänne vanliga boningsrum, voro upptagna af inqvarteringen. e större barnen-sofvo nu härs och tvärs, det ena på en stol, det andra öfver ett bord, det tredje på golfvet med pallen som hufvudgärd, : alla skrämda till tystnad genömi bullret från officerarnes fest. Detfjerde barnet våndades sakta klagande på moderns ä vid-hennes tungt slående hjerta. i Ochderute: hven skarpa vestanstormen, sändande genom : fönster och dörrar sina hårdå pipande ilar, hvilka hemskt blandade sig. med de skärande ljuden af dansande tärningar; klingande glas-och högljudt prat. Ehuru:endast vid: slutet af September månad; var kölden: ovanligt skarp och fuktig i följd af det sedan flera dagar ihållande ovädret. t Den unga mödern ryste och drog det qvidande barnet närmare intill sig. Hon anade af dess oroliga rörelser att det icke länge skulle klaga sakta, och med ångestfullblick åt köksdörren, hvarifrån hon väntade Malena med den lillas aftonmjölk, började hon allt ifrigare vyssa den arma varelsen. Men det var förgäfves. Lilla Julia Konstantia uppgaf höga klagorop, och sedan et ett par gånger trummat p dörren, som dick från förmaket, utan att denna demonstration åtföljdes af önskad verkan, hördes snart en af de unga norrmännens röster på en halfblandning af norska och svenska, troligen för att göra sig både artig och begriplig: , Guds död og ping, er det slet inget menneske derinde, som kan hilse det lille börn at det må hålle sej istillighet? Säg at fienden står rett for dörn og proklämerer tysthad! To sexer op, ropade en annan, allvarsammare stämma, lad folkene väre i fred,