Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 2

ett så tappert folk. Sedan vi ytterligare sagt hvarandra några artigheter, föll mig den tanken in, att i samma ögonblick som. vi åtskildes, kunde mina jägare, som redan lagt geväret till ögat, kanbända skjuta och såra hela hundradet af den lilla svenska truppen och kanonerna förstöra resten, hvilket så ömmade mig, alt då öfverste Trahefeldt sade att han skulle önskat att bägge nationerna, som så länge varit vänner, hade förblifvit det alltid, svarade jag honom med häftighet: Nåväl, vi skola ännu vara det i afton! Men då han frågade om det ej vore möjligt att vi kunde förblifva det en vecka, vägrade jag det platt och sade honom i sista ordet: I morgon bittida! Derpå lät jag trupperna retirera och lemnade general Mansbach med två bataljoner der i byarna, men vi togö högqvarteret vid Skee kyrka i prestgården. Följande dagen om morgonen lät en ar general Hjertus adjutanter och två andra svenska oflicerare anmäla sig hos mig. De begärde å öfverste Tranefeldts vägnar att jag ville lemna dem fem dagars uppskof, tills han hunnit få nya order från general Hjerta: Då jag frågade hvar generalen nu vistades, fick jag höra att han var med hufvudstyrkan . Wenersborg. 4 Sedan dessa herrar blifvit presenterade för kronprinsen, som tog mycket nådigt emot dem, restesde tillbaka med afslag på sin begäran, hvilket var så mycket naturligare som deras förslag icke kunde syfta på annat än att vinna tid. För öfrigt slöt jag deraf att jag med störstå bast borde fullfölja min föresats, innan denna general Hjerfas kår hann förstärka öfverste Tranefeldts; som dragit sig tillbaka om natten. Min lan var dessutom att taga Slrömstad i besittning, att der inejden förena mig i ;