Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 2

svenska, hvilket stående på tå och hvilket tiggande att få behålla en vrå, der husets barn kunde sofva i hög! Tjenstfolkets konfusion och de konfusioner, söm den åstadkom, trotsar all beskrifning och kunde endast mäta sig med den, som alla madamerna tillställde, då de, efter anlagd sorg. öfver det förstörda bränvinsmagasinet, börprofetera om de allra rysligaste rysligheter, som fienden skulle företaga. Bland de många anekdoter, som öfver lefvat denna krigets första tid, anföra vi tvänne såsom representerande den ena. staden och den andra landsbygden. Norr om bron, hvilken på ömse sidor var besatt med soldater, befann sig på venster hand om Nordsidgatan, just der åen delar sig åt udden, ett hus, i hvilket man utstod en särskilt märklig ångest. Det förhöll sig nemligen så, att frun i huset — hvilken sjelf många gånger berättat denna historia — nyss förökat sin familj och ärnade just i all knapphändighet hålla fadderslap, då norrmännen inmarscherade. Nu kunde det naturligtvis icke bli fråga om fadderskap, utan blott att få barnet döpt, hvarföre detta skulle sändas till presten, som olyckligtvis bodde på andra sidan bron. Faddrarne, med den nye verldsborgaren buren i spetsen, gåfvo sig alltså högtidligen af, men hvilken alteration och deklamation uppstod ej, då det förspordes alt fienden icke tillät några döpningar eller ens vandringar öfver bron utan särskilt hos öfverbefälet sökt tillåtelse. Fru Strömsten höll på att taga döden, skaran fick vända om och när ändtligen tillåtelsen blifvit utfärdad, ropade ändå den fiendtliga posten, så fort han varsnade snibben af barnmössan på kudden, ett så dundrande fwerda att arnet-började Sskrika1i sky. Lyckligtvis