Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 1

gärd, som är framkallad af förtviflan och saknar grundvalen af en god vilja och ärligt konstitutionelt uppsåt hos de makthafvande, att den alls icke är egnad att besvärja de faror, af hvilka österrikiska monarkien hotas, isynnerhet från den ungerska sidan. Vi ha redan förut i korthet redogjort för karakteren ef den nu oktroyerade helstatsförfattningen. Vi Hlägga endast, att helstatsrepresentationens eller det s. k. riksrådets verkningskrets omfattar de i Oktoberdiplomet bestämda ärenden, som äro gemensamma för alla konungariken och länder, neml. allt söm angår militärpligtens ordnande, 1eglering af penninge-, myntoch sedelväsenet, tull, handelssaker, samt jernvägar och telegrafer. Vidare rikets finanser, specielt riksbudgeten, statsräkenskapernas pröfvende, lång upptagande, statsskuldens konvertering, kronogodsens försäljning eller graverande, ökande af de gamla eller införande af nya skatter och afgifter. Skatterna uppbäres ufter gällande lagar, så länge dessa icke blifvit på författningsenlig väg ändrade. Statsskulden står under riksrådets kontroll. Antalet af de ledamöter, som skola väljas till riksrådets nedre kammare eller de deputerades hus är 313, nemligen: 85 för Ungern, 54 för Böhmen, 20 för LombardietVenedig, 5 för Dalmatien, 9 för Kroatien och Slavonien, 38 för Galizien och Lodomirien, Auschwitz, Zator och Krakau, 18 för Österrike ör Enns och 10 för Österrike nedan Enns, 3 för Salzburg, 13 för Steiermark, 5 för Kärnthen, 6 för Krain, 5 för Bukowina, 26 för Siebenbärgen, 22 för Mähren, 6 för Schlesien, 12 för Tyrolen och Vorarlberg och 6 för Istrien, Görz, Gradiska och Triest. Det är möjligt, att de tysk-slaviska provinserna skola, om icke finna sig belåtna, dock .anse sig kunna låta det bero vid d nna författning. Men temligen visst är det, att magyarerna skola vägra inträda i detta helstatsparlament. Det är med ett slags förkänsla häraf, som man i det kejserliga reskriptet låtit inflyta följande kuriösa kraftyttring: vi förklara vårt fasta beslut, att med all vår kejserliga makt skydda denna författning emot hvarje angrepp och se till, att den af hvar och en hålles och följes.X Men äfven om man kunde tänka sig, att de disparata elementerna läte förena sig, att ungrare och italienare toge del uti ett österrikiskt helstatsparlament, sådant som det nu dekreterade, ligger det dock uti klar dag, att Österrike icke genom den nu oktrojerade författningslagen kan sägas ha inträdt på den konstitutionella banan. Utom det att hvarje tänkande österrikare måste anmärka, att r-geringen icke förkunnat någon tryckfrihet, ingen den personliga frihetens okränkbarhet (habeas-corpus), intet likberättigande för dereligiösa bekännelserna, så är det företrädesvis en omständighet, som gör att regeringen med fullt skäl undvikit att någonstädes begagna orden konstitution och konstitutionell: det saknas nemligen i den nya grundlagen någonting som heter minister-ansvarighet, och utan hvilket de konstitutionella formerna bli endast ett tomt spegelfäkteri. När man dertill lägger, atticke et ringaste stadgande finnes derom, att de deputerade äro oansvariga för hvad de i denna sin egenskap yttra och föreslå, samt att 13 förbehåller regeringen rätt att då riksrådet icke är samladt vidtaga åtgärder, som den anser nödvändiga, men hvartill riksrådets samtycke eljest skulle erfordras, utan något ansvar eller annan förpligtelse än att för nästsammanträdande riksråd meddela sina skäl för dessa åtgärder, så finner man lätt af hvilken art och beskaffenhet Österrikes nya. konstitutionella frihet? är. Den stora glädje, som den nya författningen skall ha framkallat torde hufvudsakligen existera i de officiösa tidningarnes spalter. Korrespondenter från Wien säga, attilluminationen egde rum, derföre att några började och andra icke anständigtvis kunde underlåta att följa exemplet. En af de få i någon mån ob roende tidningarne, Presse skildrar det första intrycket i det den säger, att om detta blifvit erbjudet folket före det italienska kriget, skulle det troligen framkallat någon tillfredsställelse, men i dag, förödmjukad genom så många gäckade illusioner, nedslagen genom de bekymmer vi senast genomlefvat, up fylld afängslan för framtiden, i dag är denna befolkning, som eljest är så rik på glad hjertlighet, stilla, försjunken i betraktelser, tillbakadragen. och studerar den nya författningen med strängt kritiskt sinne. Ben ler melankoliskt, då man anmodar densamma att -illuminera, och den illuminerar såsom den redan illuminerat under ännu sämre tider, eller den illuminerar icke, emedan ögonblicket synes vara för allvarsamt för upptändande af glädjeeldar.t : Såsom ett bidrag till kännedomen om situationen meddela vi följande bref från en landsman, som för ögonblicket vistas i Wien: Wien den 27 Febr. 1861. I dag promulgerades ändtligen den nya statsförfattningen eller grundlagen för riksrepresentationen för den österrikiska helstaten. Jag refererar icke dess innehåll, då den in extenso finnes införd i alla dagens tidningar. Här i Wien är die Begeistrung ganska stor, åtminstone i första ögonblicket, och under det jag skrifver dessa rader äro både sjelfva staden och alla förstäderna allmänt illuminerade och otaliga folkmassor fylla alla gator. Sjelfva det ofantliga allmänna sjukhuset, sjelfva det erkeb skopliga palatset äro upplysta. I sista timman och då manuskriptet redan var utlemnadt till tryckning blef riksrepresentationensbenämning utbytt från riksdag till riksråd, en temligen oegentlig benämning för en lagstiftande kår. a Bland de angelägenheter, som höra inom detsamfälldaCriksrådets verkningskrets (det vill säga der äfven de ungerska deputerade deltaga), äro äfven alla frågör rörande rikets finanser, anslag, skatter och statslån m. m. Men unerarne, som i allmänhet i flera hän