Aftonbladet – 7 mars 1861, sida 3

nes tull. Vet är såsom ansägo aktieegarne att 1811 års reglemente redan vore upphäfdt. Också kan endast en sådan förvillelse förklara att boiagstämman, utan att ens försöka vederlägga lagligheten af det privilegium som brunnsgästerna en gång för alla bekommit, likväl kan finna si g oförhindrad att föreslå ett öfverflyttande deraf sig. Redån år 1856 gjorde ifrågavarande aktieegare försök att komma till detta samma mål. in aflidne man, som då var intendent vid brunnen, blef bestört af de allvarsamma och djupt planerade påtryckningarne: ty man hade redan då :yckats vinna, utom många aktieegare, äfven en af direktionens ledamöter för de nya åsigterna. Min mans farhåga och deraf uppkommande ifver att försvara brunnen och brunnsgästerna, stegrades beklagligen till den grad, att han, vid äfven då pågående så kallad bolagstämma den 3 Aug. 1856, under utredandet af obehöfligheten vådan att ändra det gällande reglementet, tigt insjuknade och dog på 9:de dygnet derefter vid 66, års ålder. yckligtvis mildrades dock de sista dagarne af hans lefnad genom tillfredsställelsen att hans mångåriga erfarenhet såsom brunnsintendent gjort sig ällande, ty aktieegarnes försök misslyckades Smna gång. Min man hade under hela sin mannaålder med renaste och varmaste nit varit brunnens verksammaste styresman: lefde och dog således för den, På sitt dödsläger fortfor han att på det lifligaste intressera sig för denna välgörenhetsanstalt, ständigt glädjande sig åt, att aktieegarnes olagliga anspråk att bemäktiga sig brunnen blifvit tillintetgjordt och troende att något sådant försök icke mera skulle göras. . Nu har likväl, såsom nämndt är samma fråga ånyo blifvit på ett ännu tilltagsnare sätt upptagen, och, såsom det hittills synts, med vida mera framgång än 1856. Man lärer icke kunna förneka, att sednaste bolagstämmans trenne nyss uppgifne beslut innebära ett våld, som i vår tid är oerhördt. Märkligt är att detta försiggick den 29 sistl. September, just då nästan öfverallt en liflig glädjefest firades för våldets upphäfvande i vårt fädernesland, genom Gustaf Wasa. Reservationer och motiverade protester mot både bolagstämman sjelf och mot dess beslut afgåfvos visserligen, men intet hjelpte. De personer, som stå i spetseu för aktieegarne, äro verksamms, ihärdiga och inflytelserika, hvadan de nu hafva lyckats vinna brunnerätton på sin sida, hvilket icke var händelsen 1856. Såsom je redan till någon del nämnt och så orimligt det än synes, så har likväl denna myndighet, vald blott för år 1859, tillåtit sig att för all framtid öfverlåta alla brunnsrätters och alla blifvande brunnsgästers rättigheter åt bolägsstimman, icke inseende att den (brunnsrätten) derigenom på ett alldeles förvånande sätt öfverskred sin fullmakt. Hade öfverlåtelsen skett till andra brunnsgäster och blott för den endasommär som brunnsrättsledamöternn sjelfva voro valda, så hade en sådan ändock varit olaglig, såsom jag redan utredt, ännu mera nu, då den gällde icke brunnsgäster och alla kommande år. Det är icke här såsom vid val af riksdagsombud, att samma folk väljer eller omväljer sådana. Här är det för hvarje år ett nybildadt sällskap som väljer sina ombud, hvadan dessa ännu mindre än annars kunna besluta för längre tid än det löpande året. Kontinuitet eger dock rum genom intendenten och direktionen, äfvensom derigenom att alla årssällskaperna hafva samma intresse, emedan de alla äro brunnsgäster. Afven jag är aktieegare och till och med en ibland de större. Oaktadt bolagsstämmornas olaglighet har dock genom ombud alltid infunnit mig vid dem för att protestera, såsom nyss sades, både mot stämmorna och besluten; och detta genom grundligt framläggande af mina skäl derför. Som åtskilliga aktieegare hyst samma åsigter som jag, så har det varit föga skillnad emellan majoritet och minoritet, då lasarettets aktier icke medräknas. Till det ytterst möjliga har jag således iakttagit alla i lag föreskrifna utvägar att göra rättvisan gällande; men alltid förgäfves, och nästan utan att blifva hörd, ty knappast något försök till vederläggning har ifrågakommit. Djupt nedstämd öfver en sådan utgång, har jag varit högst villrådig huru jag skulle. förhålla mig. Att, såsom nu sker, vädja till offentligheten, är mig i hög. grad motbjudande, men befarande att. någon annan utväg icke återstår, tror jag mig nödgad att begagna den. . Visserligen framskymtar såsom ett slags hopp, att konungen skall. fästa afseende vid protesterna och vägra att stadfästa det föreslagna reglementet; men huru lätt kunna icke dessa protester öfverröstas af de många inflytelserika personer som redan lära tagit saken om hand, och som äro vana att på högre ort, blifva hörda. Amnnu är dock tid, men snart kan: den för alltid fundagå, ty sedan saken blifvit afgjord, så blefve också tryck:rihetens -anlitande. utan. ändamål. skulle ett :sådant. blott. sprida allmänt missnöje och harm utan att orättyisan kunde afhjelpas. Att: med sådana farhågor, och -med ett alltjemt sjunkandehopp. -overksamt. se.en sak vara så väg: att förloras, för hvilken min ädle man stred intill -dödsstundeny;:ja som. vållade hans löd; och som var hela. hans lefnads mål, det div jag icke. , Heligare: än något stadfästadt testamente är mig hans på dödsbädden lifligt ut:alade förhoppning: Ån tanke..på obehag, till följd af motståndarnes bitterhet, måste således vika: Såsom den-drunknande. griper efter sista vlankany så griper också i nu till utvägen att vädja till allmänhetens alltid varma. intresse för len -förtrampade. sanningen och lika varma vilja för uppenbart. våld. Måtte allmänheten hågkomma att det är fråga omen af landets albnärna och större välgörenhetsanstalter! Måtte itminstone de; som redan återvunnit sin helsa. vid Söderköpings källa, (och dessa äro icke få) af acksamhet behjerta förhålländerna! Måtte skick igare personer än jag, personer med juridisk nsigt och lycklig penna, taga sig saken an, lertill lifvadeaf kärlek för rättvisan! Måtte hos väga vederbörande sfästas uppmärksamhet vid utt min. mans: vittnesbörd om ändamålsenlighe:emwaf 1811 års:reglemente var grundadt på 33irig erfarenhet såsom -brunnsintendent! Måtte brunnsinrättningens: egen lyckliga och storartade itveckling från det lilla aktiekapitalet få vittna om detsamma! Måtte framförallt de nämnda skriande orättvisorna allmänneligen blifva kända! Måtte derigenom de maktegande sjelfva, persontigen, komma i tillfälle att rät känna hvad fråsån gäller! Ja, måtte en opinion bildas som på högre ort-kan göra sig hörd! ; fotpartiet stöder sig vid, att det var aktiegare som gaf brunnsgästerna deras rättigheter, och; påstår att hvad man gifvit eger man att återtaga. Den olaglighet (ja här kunde SÄgas, den grofvra olaglighet) , som ligger till grund såväl för altiegarnes som för brunnsrättens beslut kan måhända ack tydligare framställas än genom följande liknelse: Antag att brunnsgästerna vore det Norska folset, att den valda brunnsrätten vore dess storing, och att denna sistnämnda myndighet tagit sig före att besluta: det rättgheton för Norge att hafva egen styrelse och att beskatta sig sjelfva, relt och hållet skulle upphöra för att hädanefer blifva en svenska folkets (aktieegarnes) enskildta rättighet; och detta af den an edning att Norge skulle hafva bekommit den af Sverge. Svenska riksdagen (bolagsstämman) skulle såedes för all framtid bemyndigas, att, Norska RR sea TA Rn AT nera fä. am em