Aftonbladet – 7 mars 1861, sida 2

villj hålla sig inom det möjligas gränser. Mera behölver icke medborgaren göra, sedan han i beväringens leder fullgjort sin egentliga militärtjenstskyldighet. Mera får man icke heller begära, såvida man vill påräkna ständernas bifall till en lagstiftning i ämnet. Men genom lagen måste landtstormen bekräftas, icke allenast på det ingen må kunna vägra sin medverkan, utan äfven på det att ej fienden må erhålla anledning att betrakta dess verksamhet såsom rebellion eller röfveri. Ofvan har blifvit ådagalagdt, huru föga troligt det är att landtstormsmannen någon längre tid eller på något längre afstånd skulle kunna aflägsna sig från hemmet. Häraf gifva sig gränserna för landtstormens — och följaktligen äfven äkarpekytisföreningarnes — verksamhet af sig sjelfva. Det egna häradet och de härader, som närmast angränsa till detsamma, torde på de flesta ställen komma att utgöra den vidsträcktaste skådeplatsen för landtstormens rörelser. En blick på kartan skall visa, att detta område är vida större än man i: början är böjd att tänka sig, Att tillämpningen af vissa gränser i praktiken och vid omständigheternas trängande kraf ej får vara alltför sträng, säger sig sjelft. Länets gränser innebära ofta vida mera inskränkning än utvidgning; inom länet kan man i sådant fall visserligen blifva kommenderad från ena ändan till den andra, ibland en 20 -å 30 mil; men om man. bor vid dess gränser behöfver man ej gå ett steg utom desamma, äfven om behofvet derat vore aldrig så stort. Utan att således på något vis handla mindre lojalt eller på något sätt minska nyttan af sin verksamhet, torde derföre skarpskytteföreningarne vid sina stadgars uppgörande kunna bestäma det egna och de detsamma omgifvande häraderna såsom det område, inom hvilket de låta använda sig. Ja! ställen finnas, der detta område till följd af deras belägenhet ytterligare bör inskränkas.Vi mena rikets kuststäder samt isynnerhet. dem, som äro belägna på den östra kusten. Dessa blifva i ett krig mot Ryssland beständigt utsatta för oväntade anfall af mindre fiendtliga eskadrar, på samma sätt som. Finlands kuststäder åren 1854 och 1855--anföllos af engelsmännen. Der bör såväl stadens som den kringliggande traktens landtstorm vara stationär; den kan icke utan största. fara aflägsna sig. Vid dessa punkter böra äfven skarpskytteföreningarne erhålla en fastare organisation samt vara beredda på ett mera aktivt, bestämdt och stadigvarande ingripande i försvaret. Ty det är omöjligt att kunna splittra armen för att försvara alla dessa punkter. Om detta företrädesvis:och i främsta rummet gäller: någon viss punkt, så är det Stockholm, som är af så stor vigt, icke allenast som rikets hufvudstad, utan äfven såsom strategisk punkt; och hvars blottade läge så naturligt inbjuder till öfverfall. Flera -gånger är på andra ställen påpekadt, huru lätt -ett-sådant oväntadt öfverfall kan ske, såsom en lämplig inledning till ett krig innan krigsförklaring blifvit afgifven, äfvensom det djupa sår, som härigenom skulle tillfogas hela landet. Om landtstormen på något ställe bör vara fast organiserad, så är det här. På intet ställe är det heller så farligt att aflägsna sig på något längre af stånd. Ty Stockholm är beständigt hotadt, krigslågan må för öfrigt rasa i hvilken del af riket som helst. Hufvudstaden får aldrig blottas på försvarare. Man vill veta, att Stockholms stads skarp skytteförening ämnar besluta sig för att icke gå längre än ungefär en mil utanför hufvudstadens tullar. Om ett: sådant beslut fattas, måste man anse det väl betänkt. Området sträcker sig i norr till grannskapet af: Ensta, Rotebro och Barkarby gästgifvaregårdar, i söder still Fittja, sjöarne Magelungen och Drefviken samt till den farligaste landstigningsplatsen: Erstavik. mom detta område lära alla de positioner ligga, som man vid ett hastigt öfverfall möjligtvis kan hinna besätta, befästa och försvara. Afståndet är således fullt ut tillräckligt. Yan arattiilliotvralaon hav I går till lan.