Aftonbladet – 7 mars 1861, sida 2

antal än de voro. Men Tranefeldt utbredde sin linie så vidt som möjligt och lät den stödja sig mot en skogsdunge, hvarefter trosskuskar, skjutsbönder och några patriotiska bondpojkar skickligt — en coup de theatre — bildades till reserv, synlig... förstås på afstånd. Det var en lycka i olyckan att blåsten oupphörligt lät grus och dam hvirfla upp i fiendens ögon, tills regnet sednare gjorde samma tjenst. . Emellertid hade bron blifvit upprifven, och just som allt var lagom i ordning, sände efälhafvaren för den lilla truppen en parlamentär åstad med efterfrågan om deras högheters ankomst betydde krig eller fred. Svaret lemnades genom ett manifest, som försäkrade om all möjlig fredlighet. Men obelåten härmed och bränd i skärselden mellan den svenska hedern, som ville stå fast, och den enskilta öfvertygelsen, som visade omöjligheten att uträtta något, beslöt sig öfversten för en ny sändning under den något oegentliga förevändningen att erhålla närmare förklaring öfver ordet manifest. Denna gång blef svaret en befallning till Tranefeldt att draga sig tillbaka och icke bortspilla den hand full folk, som han hade. De närmare detaljerna af mötet vid Vettlanda, jemte danske generalbefälhafvarens afsigter med Strömstad beskrifvas utaf prins Karl af Hessen sjelt på följande sätt). x) De källor, som för denna skizz blifvit anlitade, äro nedanstående: Prins Karls af Hessen handlingar rörande 1788 års fälttåg i Sverge (utgifna 1789), Göteborgs historia af öken S Bohusläns historia af Holmberg, tidningsartiklar från denna tidpunkt, handlingar tillhörande processen öfver Qvistrums-affären samt — förutom de trogna underrättelserna ur det egna hemmet — en mängd muntliga uppgifter om händelser och sägner af äldre personer, som lefvat på orten.