Aftonbladet – 7 mars 1861, sida 1

mycket svårt att förstå ett enda ord afsina vexlade -meddelanden. De enda hörbara orden bestodo i hotelser: Tyst... tyst då — skallen inte få tala ut... Skall en kanske få slagsmål på förhand !4 Men af allä: oredor kunde ingen öfvergå den, -som förspordes: bland :madamerna och sillsalterskorna, hvilka gubevars väl också voro madamer, ehuru af en mera underordnad rang, ett faktum; som det likväl icke skulle varit rådligt för någon att vidröra. Alla dessa damer i gemen voro :så morska, så krigiskt stämda och ursinniga mot norrmännen, som kunde: drista sig att vilja klifva rakt på Sverge, då svenske kungen icke gjort dem något för när, att.-de hade bästa lust iverlden att ersätta sden besättning, staden saknade; och: högt ;svuro. de på att de skulle försvara odet: stora -kronobränneriet, -som. låg helt. närav staden på sidan, der kungen hade sin spannmål sitt bränvin, Emellertid: hade hvarje nyhet, hvarje utspridd osanning om fiendens :ställning och oter alldeles samma verkan som en nedien bor:b, hvilken upprifver grus och dam. Också rök både grus och dam kring de förnämare madamerna, närde vid ett sådant der blindt allarm om fiendens ahmälkande togo till: fötterna och, tjutande flydde in i-sina små stugor för att! stoppa på sig sin lilla egendom, då sillsalterskorna deremot stodo som gamla, grånade grenadierer: de skulle icke-ha blifvit skrämda af tio regementen,: men så hade de också anor, hvarom de inbördes-grälade, tills de voro nära att lemna hvarandra utan ett hårstrå. Den enas morihor hade: varit marketenterska under kung Karls ofred. Den andras farmor hade tjenat hos borgmästaren Kloth på Långgatan, der kungen bott, och en dag