sin svartsjuka och lyssnade ej på annat än jobsposterna från de nedre regionerna. Den jovialiske apotekaren hade ännu aldrig fällt modet, men nog var han trött vid att natt och dag tillaga droppar, ty sådana köptes qvarterstals af alla fruntimmer från stad, land och strand, och hans hustru konsumerade, enligt hans eget påstående, mer än menskligt i veckan. 3 Hvad fan skall jag ta mig till, bror?4 sade han en dag till sin vän provinsialläkaren. SQvinufolken dränka både mig och sig i nerydroppar! 4Låt pojken laga till en åm kanelvatten med lite sprit i! svarade doktorn, helt flegmatiskt. åFörbannadt bra, bror — med etikett: Nya outomordentliga droppar, ordinerade af doktor c. e. . Tack... nu bör jag kunna hinna med något mer. Och hvad hade han ieke allt att hinna med,;den förjagade mannen! Ifora stora expeditioner ät alla kloka gubber och i mor, i bygden — dit gick rit a kanntals .och hältplåster i små vedstaplr. Och fastän han så arbetade i sin anletes svett, upphörde han ej ändå att vara ett slagsledande organ i förmiddagssessionen, då stadens honoratiores kommo att tåga. sin dubbelbesk. Den märkvärdige mannen lagade AE flugor, .skref etiketter, slog. beskar, framtröllade. morseller oci diskuterade stalcns förhållande till kriget med en-färdighet i hand och tunga, som Krappt.en konsimakare ex professo kunnat visa maken till. Oeckså-sade mån: tDet är en satans-kerl; dens F: Kom ilåg; mMinw herrar, 4 sin starkt, hen Något spruci röst; kom ihåg att Strömstad haft den äran att -kittias