Aftonbladet – 6 mars 1861, sida 3

SKUNC HI Vil UPpLlaCEtL for, Feutersson. fraDrisoör Bergström intygade vidare att Norberg äfven hos honom sökt utfå penningar för verkstäldt arbete, hviket dock j lyckats, enär Bergström förklarat, att han ej hade med någon annan än Pettersson att göra och ej heller till någon anhan utbetalte penningar. Elfving nu tillfrågad hura han kunnat uppgöra , aftal med Norberg, då han afvetat att Norberg. varit i Petterssons tjenst, förklarade att han ej känt detta... Han hade. väl vetat att så varit, men trodde att Norberg lemnat sin kondition, då han med honom afslöt sitt aftal. Hvad åter den Pettersson tillhöriga lera, som Norber; användt, .anginge, -hade Elfving ej känt de öfverenskommelser som han förmodat vara träfrade mellan Norberg och Pettersson härom. Till Norberg hade Tine utbetalt omkring 600 rdr. För öfrigt bestred Elfving att han haft något Säng aftal med Pettersson, som denne uppgifvit. 2 Pettersson deremot åberopade de reqvisitioner, som Elfving under hela tiden gjort hos honom, dels på kakel, dels på arbetare, och hvilka reqvisitioner. nu för rätten företeddes, förmenande hr Pettersson att deraf tydligen syntes, att ett sådant aftal, som han omnämnt, existerat mellan honom och Elfving. Som ingenting vidare förekom uppsköts målet till annan dag, då Elfving ånyo förelades att vid hemtningsäfventyr iakttaga inställelse. — Norrköping d. 2 Mars... Den för någon tid sedan omnämda bak, soni borgerskapets äldste anhängiggjort vid -rådhusrätten härstädes emot dess egna ledamöter, angående återbäring af lönemedel? förekom åter till handläggning förliden onsdag, sedan, på dertäldstes anst OR kongl. Göta hofrätt förordnat andra och ojätviga ledamöter i domstolen, nemlhgen vice häradshöfdingarne Lagerlöf, Risberg och Lundstedt. Såsom man kunnat vänta, gjorde svaranderne invändning emot särskilda rådhusrättens behörighet att pröfva em fråga, som rörde deras embetsutöfning; men särskilda rådhusrätten förklarade, att då icke stämdt vore om något ansvar för embetsfel,: utan stämningen blott anginge en skuldfordran,; invändningen icke kunde bifallas. Svaranderne anmölde besvär emot ett sådant beslut, hvadan målets vidare handläggning kommer att bero på ny anmälan af käranderne. — Hudiksvall. Aurtima ting med Jerfsö häradsrätt, hållet utisockenstugan vid Jerfsö kyrka, förehades ånyo d.:1 sistl. Febr. ransgkning med häktade bonden Jon Hansson från ga tilltalad att: den.:18 Maj 1855 hafva afdagatagit sitt nyfödda barn; och förekom dervid följande: Det visade sig, att fångpredikantens försök att genom religionens läror förmå Jon Hansson till bekännese varit fruktlösa, emedan, han ihärdigt fortsatt sitt enständiga nekande. Åsynen af hustruns upptagna och i sessionsrummet inburna likkista, i hvilken vid hustruns fötter påträffats en. mängd. smärre ben, som provincialläkaren intygade utgöra qvarlefvor af ett foster, uppenbart Jon Hanssons barn, äfvensom dessas förevisande för honom, syntes väl för ett ögonblick uppröra honom, men han återvann snart fattningen och förblef obeveklig. Han ville icke bestämdt medgifva, att det var hustruns kista, men -törklarade sig icke heller kunna förneka det, när sådant gjordes -utom allt tvifvel af mångfaldiga upplysta omständigheter och flera vittnens intyganden.; På enahanda sätt yttrade han sig, när han, utförd på kyrkogården, i nämdens. närvaro tilsfrågades, om hustrun begrafts.på den plats, der kistan blifvit upptagen. Detta -är med fullkomlig visshet utrönt, liksom äfven att kistan, der qvarlefvorna efter fostret funnits, inneslutit, Jon Hanssons hustru. Att Jon Hansson ditlagt det mördade barnet, att han någonsin sett det eller lagt någon hand vid detsamma ochatt han: ens afvetat hustruns hafvande tillstånd, fortfar: han ihärdigt bestrida, oaktadt de allvarligaste. föreställningar och uppmaningar. till. bekännelse och döttrarnas förnyade heliga. bedyranden af sannfärdigheten af deras uppgifter. :. Under strida tårar upplyste dessutom. sonen Sven. vid mordtillfället 7 år gammal. att .han mycket väl ihågkom, det han den ifrågavarande fiden, en dag kommit in i fähusct vid hemmet i Anga och hade der de begge äldsta systrarna Margta och Kjerstin varit inne samt modren. funnits liggande ien Säng Sven: hade då sett ett litet barn ligga på golfvet, men fadren hade i detsamma inkommit och strängeligen tillsagt Sven-att aflägsna sig, hvilket denne äfven. gjort; dock hade han vid utgåendet tydligen hört barnet skrika. Jon Hansson förnekade detta och anspelade, att Sven skulle af-de andra barnen blifvit intalad att så uppgifva: : Vid enskildt förhör efter de mångtaliga åhörarnes aflägsnande gjordes med Jon Hansson fåfänga bemödanden att beveka honom till bekännelse af mordet; han nekade enständigt dertill, men förklarade sig beredd att undergå straffet deriör, hvilket han ville påtaga sig för barnens skull, dem han sålunda ville fri från den skuld, han förut i saken sökt hvälfva på demi. — För att, sedan andra försök visat ig fruktlösa, söka medelst svårare fängelse få saken i djuset, förordnade häradsrätten på föriyadt yrkande af den nitiska åklagaren länsman Malmqvist; att Jon Hansson skulle i länsfängelset -hållas 14 dagar i.-mörk cell, hvarjemte ransakningen till den 21 Februari uppsköts. Wezxiö den 18Febr. Fästningsfången Wilhelm Andersson, som i höstas beredde sig tillfälle att rymma från Malmö och, enligt sin egen berättelse, alltsedan jultiden uppehållit sig i Köpenhamn, och i närheten at hvilken stad han säger sig; haft löfte om-anställning som dräng hos en bonde, men i anseende-till;sin egen penningebrist och den tilltagande arbetslösheten i Danmark blifvit SNnngen att -mot beräkning: och önskan återvända-till: Sverge,-blef i fredags på vägen mellan. Nygårds och. Lyngsåsa pöskejtvaregårdar inom detta Jän gripen af. tvenne herrar, som vid undersökningen at hans pass för snickaregesällen Fredrik. Ström, funno. raderingar i detsamma,-och derför, utan att veta hvem mannen rätteligen-var, ;besörjde. lans införpassning i behörig ordning: till-härvarande eellfängelse, hvarest han nu sitter-inom. lås och bom. Den snödigra-wintern;ssom; nödgade henom att följa de allmänna: stråkvägarne, 1 stället för de skogs-och småvägar, på hyjilka han eljest kunde leta sig fram,ogjorde.för honom omöjligt att på läng kunna-momi fäderneslandet njuta af sin frihet. Att-han nära nogsjelfvilligt öfverlemnat sig i olismyadighetens värd ne deraf att, ehuru er ;bevakming-af en-fjerdingsman och en snpig skjutsbonde; som i förrgår. hitforslade honom, ieker aktade nödigt att, cleant som dessa personer voro med hvem de hade att föra, förse honom med ringaste fängselj han icke begagnade sig af detsanderstransporten lätt erbjudna tillfället att komma-på: fri, lot, Han förnekar nu hvarje försfvanderaf eller delaktighet i de stölder som de sednare månaderna skritvits på hans räkning så välj, Småland.som. Blekinge, och vidhåller envist att han bestridt sitt uppehälle under hela rihetstiden: medsde-500 rdr rmt han sedan fordna lagar, haft.gömda i.stenfoten under en ladugård. Vid. tillfängatagandet i fredags innehade han allenastögra Oph rå ttatio öre i penningar, men ej rågot lifstarligt vapen och säger sig då varit