gult sidensars broderade ridikylen, och det utan att ens ge akt-på huru-den gigantiska förgälmigejs-kransen, inneslutande Gustafva Grundells aktade namn, .sopade: mot granriset... .Ckusid Greta, de komma, att rycka in på vår sida. Har du. gräft ner ditt silfver? Jag skall i:demna dag gräfva ner mitt. y Huru, utbrast min: mor, är faran så öfverhängande? Jag säger dig, kusin, att man kan vänta allting.Min ;.man; som, är ,stadens styresman, vet något litet mer än andra, och de underrättelser, .som.1 dag på morgonen inlupit, äro högst oroande: kanske ha vi dem öfver oss innan vi få; en suck för Oss... Som jag: sa; har du gräft ner dyrbarheterna? Du har många sådana.t Kära kusin. Gustafva; jag har ännu icke ens tänkt derpå. Närmaste, olyckan för mig är att min måns ögonsten,.som han rekommenderade i sista stund, lilla Julia Konstantia, tynar af och ,blir. allt. sjukare och sjukare. Doktorn säger, att mycket beror på att hon ses väl efter — men Gud hjelpe mig för tid jag har dertill, ensam som jag står för allt. Menniskorna äro ju. alldeles förryckta. En del vill proviantera och berajva sig inom sina hus, en del vill sälja eller byta bort allting och ge sig in i fjällbygderna, Det är ett spring fram och åter: köpa, sälja, borga, packa; in, rifva upp, föra fram, föra, tillbaka — det är så tröttande alt jag om alionen. icke orkar sofvå, om jag än vågade tillsluta ögonen för den lillas skull. ?Min kusin, svarade borgmästarinnan med en viss filosgfisk kärfhet,; i allmän nöd viker: den. enskilta. Jag beklagar kusin, det vet Gud, men också tror, jag alt det icke är många hustrur; gilvet att sköta mannens