Aftonbladet – 6 mars 1861, sida 1

Sjökors, för jag vill krafteligt bära köngakorset; så länge jag lefyer och har märg i benen. 3 Joy det skulle du töras säga! Så du talar, ditt nöt — är jag inte sjelfver kong från-Morie land hvarendajulafton, hvarenda nyårsafton. och hvarendi trettondägsäfton; ött-inte : räkna öfverspelsqvällarna; : när jag sitter på min kongastolsoch j går omkring mitt majestät. Detär agsens sanning att jag tycker detrinner kongsper genom ådrorna på mej, då jag säger sä här:, HÅ s Jag är en konung från Morie land, Det visar min röda gulikrona för sann, OckK ingen mäktar emot mej strida, Det skall du, min trogne tjenare; förbida. Men. bock nu . Opp till. strids, när jag trommar på mi irommalt RR . Och så respekterud anförare var Korpen att utan tvifvel det ånyo blifvit full batalj, om-äcke ett pigor; som hemtat vatten ur-Vattulandskällan, gråtande och snyftande kommit vägen förbi valplatsen. Hvad står på?4 frågade Pelle Kraft, som var. .syskonebarn med borgmästarns Stina: Ah,. käre småpiltar, det-är inte för er att begripa — men j får väl se, stackare! cVar så god, jungfru Stina, och nilåt sina tankari4 inföll Korpen med värdighet... SHär står en; som inte var småpilt i går. Jag är imnellan mitt fjortonde och femtonde och fiskar. allt så många tjog fisk som en, den jungfru Stina kanske tycker är stor nog, fast det fins andra som tycker att han är den rätte stackarn! : Såna gemena sillpackarungar! Jungfru Stina gjorde en stor sväng på nacken. XAkta sej, kära jungfru, att jag inte paekar henne till sill... Men låt nu allt ondt