män icke kunde mäta sig med svenskarne, hvilka hade något af kung Karl i kroppen, så fingo de, som vissa tider måste spela den fiendtliga afdelningen, så mycket stryk att flere unga vattlandsättlingar, sönderrifna och blodiga, förklarade att de för sin del icke längre ville våra hvarken norrbaggar eller Jaså, ropade svenske dnföraren, Andreas Korp, vanligen korpen kallad, jaså, j bugtar, era eländiga krukor! Men svara mej nu då på den frågan: Om alla ville vara svenskar, hvem skulle då till slut få stryk? 48å kunde j då slå menskligt! förklarade Pelle Kraft, aftorkande grus och blod ur ansigtet. Jösses mej, sådan dumitorsk du är, Pelle! Om en skall te att banke ryssen, så skall et väl. banken så han kännert — annars är det slättes ingen nötta till. Men jag kan låta dig veta, ljöd en tredje stämma, Satt bror min, Svante, som är aptekslärling — ja ja, så der på spring, förstås — han säger att herrarne på apteket påstå att slor-svyenskarne der borte i Finland iar lägt vänskapslag med ryssarne mot kungen, och derföre är det inte vidare på modet att piska ryssar.4 Se der, du eländige Krabbe, en truthuggare, som skall stänga igen mun på dej en und — och hette du inte Krabbe i ditt tta namn, så skulle jag kasta dej ditner till bröderna dina, så att du hade kunnat bli oppkallader efter dem. Den doppen hade du väl behöft för gemenheten att så smutsa ner dej på svenska herrar och redlige män. Och nu kan du så flitigt helsa bror din — jag känner nog den pillerbärarn — att om han tar fram sådana nyheter en gång till, så skall jag med den häringe näfven så inpiska honom att han inte i bråbraske sätter