Aftonbladet – 6 mars 1861, sida 1

Allt detta var icke tjenligt att i längden underhålla det angenäma lugn, som staden njöt, medan den i ro hvilade på sina gamla minnen. Och ehuru ingenting borde vara vissare än att Danmark, om det allvarsamt måste röra på sig — och hvad kunde man ej tro, sedan det blef bekant att prins Karl af Hessen å danska regeringens vägnar kommit til Norge för att inspektera trupperna — alt det då skulle låta sina operationer börja i Skåne, så vore det i alla hänseenden säkrast att tänka sig möjligheten att de ryiska kaparne, som plundrade alla Händels fartyg de kunde uppbringa, också komme att ; beskjuta Strömstad. I Det var icke tid att sofvande afvakta så; dana påhelsare, och då icke minsta försvar i hördes af från gränsen, beslöt borgerskapet att bilda en frikår, anförd af tvänne i staden boende officerare; och sedan kanoner , och ammunition hemtats från Göteborg, sattes kung Karls raserade befästningar på La; holmen någorlunda i stånd. Härpå befallde Iman sig i Guds hand, politiserade och väni tade och tänkte aldrig på att fienden kunde i komma landvägen. I Men de som icke väntade, utan daglig dags från morgon till qväll besköto och pi; skade både ryssar och norrmän, det var alla , stadens pojkar, som på flera ställen vid -strandbugten utåt Vattulandet gjort befäst . ningar, till och med fästningar af sten, ler och hafstång. Här uppfördes sådana grymI ma fejder att det kille stå hårdt, om biliden af denna lilla ofred blefve återfunnen i iden, som. tycktes stunda, ty rapporterna i från Norge hördes ständigt lifligare och fullsländigare, Då det emellertid bland de krigande partierna i strandbugten tycktes råda någo! i slags öfverenskommelse att ryssar och norr