Aftonbladet – 5 mars 1861, sida 3

gen bör blifva samfäldta val och valrätten utsträckt till alla myndiga, oberoende och bofasta män, utan afseende på stånd?eller klasser, hvilken bestämmelse vinner stöd af det allmännare tänkesättet såsom både rättvis, billig och ändamålsenlig, så är det ock att förvänta det H. M. konungen å ståndens önskningar fäster det afseende som ämnets vigt samt rikets väl och framtida trygghet påkallar. a Såsom ett af de många bevisen för olämpligheten af den nuvarande riksdagssammansättningen och dess verksamhet, må ärfven anföras former och sättet för ärendenas behandling. — Detta är så vidlyftigt, besynnerligt och tidsödande, att äfven hvbrje mindre betydlig sak nödvändigtvis måste undergå behandling på fem särskilta ställen och afdelningar; men kan genom remisser fram och åter förorsaka ända till 20 fristående diskussioner och behandlingar, till och med derutöfver, innan saken blifver till fullo. afgjord, hvilket afgörande dock ofta kommer att bero af det förhatliga lotterispelet med och genom en förseglad sedel. Att sådant skall vålla en högst osäker utgång af folkombudens bästa bemödanden, ett onödigt slösande af både. tid och krafter 8om bättre kunna användas, en långsamhet af riksdagarne som ådrager landet alltför dryga kostnader, och ändtligen en trötthet vidgöromålen, som gör att de slutliga och ofta mest angelägna ärendena behandlas med en ganska oförsvarlig slapphet, det är tyvärr en erfarenhet, som icke sällan visat sig. Det torde vara öfverflödigt omnämna några af de fördelar som af den ifrågaställda förändringen böra uppkomma, emedan de derförutan kunna inses äfven af dem som icke gjort sig rätt bekanta med våra inre riksdagsförhållanden. Hvad som bör blifva af mesta vigt och inflytande är otvifvelaktigt de ofta bittra ståndstvisternas upphörande, ledamöternes närmare ianslutning och förhållande till hvarandra, pch derigenom samt arbetssättets förenkling: 1 en närmare sammanjemkning af statens pch hvatje dess medlems behöriga och lagliga rätt, samt den större säkerhet, som regeringens och folkels ömsesidiga förtroende ibereder åt samhället genom närmande till likställighet för alla. Med allmogens öfvervägande personaloch jordförmögenhet bör den äfven erhålla en större rösträtt, ochiom aenna med urskilning begagnas, kan deraf stora fördelar för modernärimgen härflyta; — Reformens motståndare skola väl invända, att sådant kan leda till missbruk, men detta bör icke befaras af den upplysta och bofasta befolkning, som från de äldsta tiderna varit vån och Perättigad att deltaga både: i lagstiftning och andra vigtiga bestyr; såmt vederlägges äfven af brödrariket Norgesexempel, der Storthinget, alltifrån deras stätsskicks början, utgjorts af omkring 70 verkliga bönder, och de öfriga 30 af. prester, borgare och tjenstemän, och dock har denna representation förstått att bibehålla allmänt förtroende och aktning till den höga grad, att denna deras statsförfattning, af dem sjelfva storligen värderad, kunnat tillvinna sig allmänt erkännande att vara bland de bästa; som , något land kan framvisa. Med kännedom af dessa förhållanden, !erbjudes nu en utväg att förena oss i de önskningar för det bättre och Norges liknande sambhällstillstånd, -som; borgare-och: bondestånden framställt, hvilket kan ske genom våra underskrifter å den upplästa handlingen, och då jag tager mig friheten dertill uppmana, tror jag mig derigenom blott upp: fylla en medborgerlig skyldighet, belåten :om jag dermed något kan bidraga till det änfd vi alla åsyfta, nemligen fäderneslanets ära och vältärd, dess invånares framtida större enighet, styrka och sjelfbestånd. Efter detta föredrag, som hördes medli?ligt bifall af församlingen, tecknade sig alla de närvarande på de framlagda listorna, hvareftr mötet upplöstes. i MUSIE. Hr Walins konsert å Kongl. teaterw sistl. lördagsafton var icke så talrikt besökt som fallet varit med de sednaste mnsiktillställningarna. Hr Walin, söm var vid ganska god röstdisposition denna afton, hörer icke: till dem, som, efter att hafva uppnått el! visst stadium. på konstens bana, förblifvå der stillastående, utan tyckas hans prestutionervittna omen :ljemt fortgående utveckling, ett bemöå e och en flit att i konsten söka det sanu vilket ej. mindre gar sig tillkänna i han örtjenstfulla föredrag af den ståtliga arian ur Rössinis Mos in Egittot med dess yppiga ackompagnement, än i hans deltagande i åtskilliga ensemblestycken, såsom medmilerna An-j dree och Walin i trion ur Fidelio4, i trion ur Luerezia Borghia med mll Andree och hr Richard, samt slutligen i qvintetten ur Fra Diavolot med mlilerna Gelhaar och: Lublin samt hrr Arnoldson och Arlberg, Med allt erkännande af hr Richards förtjen sler i öfrigt torde man icke utan skälkunna hos honom anmärka en viss benägenhet för nog bjerta afbrott i sitt föredrag, som på ett icke alltid motiveradt sätt ofta omvexlar ifrån skenbar köld och likgiltighet till ett nästan. gråtmildt uttryck i Tösten, hvilket äfven ru förmärktes såväl i ett par af de nyssnämnda numren, som i duon ur Jessonda, utförd tillsammans med hr Willman, som var väl. disponerad. Violinisten hr Dente, som tiilbragt någon? tid under: studier för professor Leonard i: Brissel, uppträdde första gången efter sin hemkomst. och spelade Leonards måhända. mindre karakteristiska än för framhållandet: af violinens ressurser gynnsamma Fantaisie pastorale. Hr Dente, söm redan före sin utresa egde betydlig skicklighet, har ytter-: ligare på ett märkbart sätt förkofrat sin talang, som, den tekniska färdigheten oberäknad, utmärker sig för en välljudande och