Aftonbladet – 5 mars 1861, sida 3

Article Image
turkiska, en annah af fränska trupper. Me ledsnåd måste lorden nämna, att de kristria begagnande sig af dessa truppers närvaro mördat 156 druser, bland dem 25 qvinno och 86 barn. Vidare ville han meddela att turkiska regeringen uppmanat de kristn: myndigheterna att till henne insända en för teckning på de brottsligaste bland druserna. Man hade begärt denna förteckning af dem. hvilka man trodde skola mildast uppfatta saken, nemligen biskoparne. Men den aj dem uppgjorda förteckningen upptog icke mindre än 4000 namn, ehuru hela den drusiska befolkningens antal icke uppgick till mera än 11.000 personer. Listan skickades tillbaka med uppmaning att insända en af mindre omfattning. Denna nya lista upptog dock 1209 personer, hvilkas arättning maronitbiskoparne påyrkade, och då de turkiska kommissarierna fordrade, att vittnen skulle inkallas, svarade maroniterna, attnå gon bevisning om brottsligheten ej vore af nöden. EE — Rörande de af oss i går i korthet omnämnda uppträdena på hittebarnshuset i Elberfeld meddelar en tysk tidning följande närmare detaljer: Den år 1857 först i Amerika framträdande religiösa väckelsen fortplantade sig snart, såsom bekant är, till England och visade sig sporadiskt i Tyskland och annorstädes. I det elberfeldska hittebarnshuset har denna öfverspända verksamhet utbildat sig till ett system, som fullkomligt undergräfver barnens kroppsliga och andliga helsa. En religiös förening i England hade utfärdat en uppmaning till de troende om en gemensam bön till väckelse i innevarande års andra vecka. Till de troende höra bland andra de fromma i Wupperthal, af hvilka en af de mest ansedda: är föreståndare för Elberfelds hittebarnshus. Redan i medlet af Januari började rykten sprida sig, att många af barnen derstädes blifvit gripna af religiöst vansinne. Men saken hölls ,hemlig, till dess en pietistisk tidning framkom med åtskilliga: upplysningar. Bladet uppgifver att till följd af nyssnämnda Rena från England njomgrden tig bön hölls i hittebarnshuset från den 6 till den 13 Januari. De derstädes anställda personerna bådo företrädesvis om barnens omvändelse. Deras bön verkade hastigt, ty den 13 Januari visade sig symptomer af religiöst vansinne hos en större flicka, eller, såsom tidningen uttrycker sig, hon begärde att utgjuta sitt hjerta för föreståndaren. Derefter kom ordningen till andra flickor och snart derefter äfven till gossar, och den 31 Januari voro redan :30 gossar: och lika mån; a flickor angripna och bådo, sjöngo och redikade. Efter den gemensamma bönestunden (kl. 9—10 på afton) begåfvo sig de väckta gossarne ned i källaren, der de öfverföllos af spasmodiska ryckningar och kramp, hvilket varade tre timmar a natten, tre timmar följande förmiddag och timmar på aftonen; mellanstunderna upptogos af religionsöfningar. Dagen derpå voro 37 gossar fattade af andan, och detta till och med bland alla i hittebarnshuset representerade konfessioner. På aftonen var det åter gemensam bönestund från kl. :,9—7.11; huruvida andäktsöfningar i källaren äfven då egde rum, upplyses ej, men väl att en gosse åter föll i spasmer, Påföljande söndag bådo 7 och 8 års gossar om nåd, syndaförlåtelse, ett rent hjerta, den heliga anda o. s. v. Ffter midnatten kommo flickorna ändtligen till lugn; de lade sig då i stort antal i en trappa och den angränsande förstugan och sjöngo botsånger, Den 4 Febr. öfverföllos, enligt föreståndarens egen utsago, vid morgonbönen en, i skolan tre och vid aftonbönen fyra barn af spasmer. Den 5 Februari greps det ena barnet efter det andra af en gudomlig sorgmodighet, föll ned och måste föras i säng. Deras antal blef under dagens lopp så stort, att de lågo der dussintals i stor ångest, och några jemrade sig högljudt un: der häftiga plågor. Många af dessa barn hade krampaktiga anfall, förlorade talförmågan och slogo oupphörligt omkring sig med händerna, men tillkännagåfvo dervid sin önskan, att man skulle bedja med dem. Den 6 var det lugnare, den 7 lågo 20 gossar samtidigt till sängs, af hvilka: de flesta ej kunde tala; föreståndaren iakttog härvid, att de bibehöllo fullt medvetande till och :med under: de häftigaste konvulsioner! Från den 7 till den 13 Februari hade-33 gossar på detta sätt blifvit väckta. Ofoget hade slutigen gått så långt, att stadsmyndigheterna ej längre kunde ignorera det. Kommunalrepresenanterna. beslöto enhälligt uttala sin djupa ledsnad öfver att i en stads uppfostringsanstalt för faderoch moderlösa barn en behandling, som våldsamt uppskakat barnens: kropp och själ, kunnat ega rum, äfvensom att bemyndiga fattigvardsstyrelsen. att afskeda dem som hade anställning vid hittebarnshuset, ifall omständigheerna dertill föranledde.

5 mars 1861, sida 3

Thumbnail