Aftonbladet – 5 mars 1861, sida 2

Skratta icke, Margreta, om jag säger dig att jag i natt drömt om Kreemer, och du vet hvad det plär betyda.t ; Den kloka och ädelsinnade makan såg med ömhet upp till mannen, hvars allvarliga ansigte uttryckte alla tecken till en böljande oro. tEfter du icke erkänner4, sade hon, att det är ditt manmamod ovärdigt att gifva denna feberfantasi från det holländska sjukhuset namn af en uppenbarelse, så näste du dock medgifva att minnet af Kreemer är någonting för mig att våra svartsjuk på. Margreta — molnet gled djupare ned öfver mannens sänkta panna — fom jag icke hade dig så öfver allt annat på jorden kär, så skulle jag säga att deh tanken sårade mig. Skulle dw behöfva vara svartsjuk på någon! i Det har jag bestämd orsak till, ty detta minne och dessa drömmar drifva alltid upp mörka tankar i din själ. Nå, nekar du att jag alltid möttsäf motSTR och bekymmer, när jag haft någon af de drömmarna? -Ack, min vän, du vet icke hur jag ville strida Tör att befria dig från dessa fängslande olyckliga intryck! Men mot dem förmår jag intet. På mig åtminstone skola de icke inverka: jag tryggar mig vid att den: samme nådige Guden, som hittills beskyddat dig på dina resor, skall åter föra dig helbregda hem.4 Jag känner också på mig att det icke är något, som rör fartyg och folk under färden. Men skall allt så väl hemma, då jag återvänder? Var icke öförsigtig om dig sjelf, Margreta ... Se väl efter barnen, och framför allt efter den lilla der... Han tecknade åt vaggan. Gif mig icke tyngre ansvar, Rutger, än jag kan bära! Lif och död ligga under den allsmäktiges domvärjo, men så långt mensklig förmåga och omtanke når, vill jag ej försumma: någon af mina pligter.