Aftonbladet – 5 mars 1861, sida 2

gången, men deraf blef ingenting. Teatern var öfverfull med åskådare; direktören hade genom anslag uppmanat publiken att uppskjutna med sina yttringar af bifall eller ogillande, till dess pjesen var. spelad till slut, men Knappt hann ridån gå upp; förrän oväsendet började. -Omkring en fjerdedels timme var ridån uppe under det man hvisslade och klappade händerna, så att jag för min del trodde; att de allesamman voro tokiga. Under ett litet uppehåll trädde skådespelaren fram, men det var ej möjligt för honom att göra sig hörd och han gick derföre åter ut igen. Nu kom direktören in på scenen, gjorde två eller tre försök att tala till publiken, men icke heller detta ville lyckas; han måste draga sig tillbaka. Ridån gick: nu: ned: och orkesterpersonalen begaf sig efter hand sina färde, så när som på några få. Tumultet fortsattes och hade väl varat en timme, då stadens polismästare justitierådet Johnsen kom ned i orkestern och frågade några af de qvarvarande medlemmarne, om det ej fanns någon trumma. Den skulle nemligen spela gongong; men trumman var på bal och polismästaren måste gå sin väg med detta besked. (För att förstå detta, måste man veta, att bruket vid dylika tillfällen i Köpenhamn är, att polisen genom slag på en gonggong förbjuder oväsendets fortsättande; åtlydes gignalen ej genast, blir hela publiken utvisad): Åter förflöt en god stund under oväsen med hvisslingar och håndklappningar och uppståndelsen, föröka. des ytterligare genom en liten scen i ett par loger, der hvisslare och klappare rätt bastant trumfade på hvarandra. Slutligen, då nära 1!;timme förflutit, hörde man trumhvirflar från scenen. Ridån gick upp, och fram trädde direktören, åtföljd af stadens ER och auktionist. Tre eller fyra kraftiga hvirflar (brandallarm) slogos, hvarefter direktören fick så mycket lugn, att han kunde tillkännage för publiken, att Grefvinnan och hennes syskonbarnv naturligtvis icke kunde uppföras och att för afton till följd af omständigheterna icke heller något annat spektakel kunde vifvas. Härmed var nu något lugn åvägabragt. Några få hvisslare nedtystades med trämman, som rördes så ofta ett ljud lät höra sig. Åskådarne, som ingenting sett, förfogade sig nu halfdöfva och många med värkande händer hvar till sitt, och man har naturligtvis ämne till många dagars diskurser.