Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 4

vit låset. Utom skodonen stals vid tillfället äfven en vinterhufva af siden samt 4 å 5 rdrj penningar. t Polis! onskaplarne Pettersson och Lindgren, som. gripit Florn, nu tillstädes, berättade att de, samma natt som stölden begicks, på Österlånggatan påträffade Florn, som kom gående med en säck på ryggen. Anhållen uppgaf han först, att säcken innehöll läder, som skulle ut till jernvägen för att afsändas till Södertelje; men då poliskonstaplarne, som fattade misstankar, hårdare ansatte honom med förfrågningar, kastade ham slutligen säcken ifrån sig, under yttrande: Om ni inte tro mig, så kan ni ju ta honom, hvarefter han gaf sig på flykten, men upphannslivid Bankogränden, der han. blef hejdad af den utanför banken Porta gardisten. Vid häktningstillfället befanns Florån derjemte innehafva en mejsel, entång samt en knif, nn ofvanpå skodonen i säcken låg en centrumOrr. Ehuru härjemte andra besvärande omständigheter förekommo mot Florn, fortfor han likväl att neka, vidhållande sin i polisen gjorda uppgift, att han i en port å Prestgatan hittat säcken samt att han just var på väg upp till ett af polisvaktkontoren i Katrina, i trakten af sin bostad, för att der angifva sitt fynd, då han olyckligtvis stördes i detta sitt lofvärda ärende. Tillspord, Hvarföre han vid öfverraskningen icke genast uppgifvit att han hittat säcken, utan kastat den ifrån sig, då han om dess åtkomst ansattes, förklarade han saken så, att som han var en vanfrejdad person, fruktade han att bli häktad, och angående verktygen, att de legat utanRå säcken, hvarföre han stoppat dem hos sig. illspord vidare, hvarföre han uppgifvit oriktigt namn på den person, hos hvilken han sist bott här i staden och derigenom förorsakat poliskonstaplarneonödigt besvär, svarade han att de varit. så obstenata mot honom, att han tyckte det de gerna kunde springa litet för hans räkning. För inkallande och hörande af bodförestånderskan, uppsköts ransakningen till annan dag. an nd