Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 3

Länk had an at UAHVl UC UtdSta vlanlla Hans MR teckningar produkter från karnevalstiden i Paris. Doe första menniskorna: Ur AN the year round.5) För ett fjerdedels århundrade sedan hade till och med de största vetenskapliga snillen stadgat sin tanke rörande frågan om menniskofossilier. Det var en gång för alla afgjordt, att några menniskofossilier ej funnes samt att alla fakta till bevis för en sådan sats, hvilken gick ut på att Oöfverändakasta tron på en ganska tillfredsställande hypotes, erfordrade en. mödosam bevisning och borde ignoreras. Det är väl sannt att de som voro bäst i tillfälle att höra första vindstötarne af en liten börjande storm icke voro alldeles nöjda härmed; men den vetenskapliga verlden var lugn och belåten. Den hade stadgat sin mening och var ej det ringaste böjd för att vidare bråka sin lärda hjerna med saken. Det är också, såsom man ganska sannt anmärkt, mycket obehagligt att få sin mening öfverändakastad. Den menskliga naturens första imuls ärX, säger Ansted, att kästa den olyck iga upptäckten åsido — ignorera den; högst sannolikt skall den ej tåla vid em granskning, och må vi derföre icke göra oss det omaket att företaga en undersökning.4 Hvilken skada att ett så beqvämt förhållande ej kan räcka för beständigt! Det der sättet att höja på axlarna åt någonting är så förträffligt att ta till, så tillfyllestgörande för ena parten åtminstone, så rättfärdigadt af forntid och auktoritet, vinner alltid stöd af så högst respektabla personer och erfordrar så oe hufvudbry, att endast en riktig bråkmakare, ett slags ateist kan göra sig skyldig till att falla besvärlig. Detta är precist hvad den lärda verlden fann, då en ganska besvärlig fransman — hr Boucher de Perthes — ville få folk att tro, att SEAN Ve varlefvor efter menniskor kunde påträffas i gruslagren. Den lärda verlden påstod att det var omöjligt; att den långa tidrymden mellan fällningen af detta stratum och den i hvilken det är säkert att menniskor lefde samt så många djurslägtens undergång under mellantiden utan något spår efter menniskor just bevisade motsatsen. Alla hittills funna menniskofossilier vore tydligen af nyare ursprung och de största tänkare voro af den åsigten, att gruset aflagrat sig långt innan menniskan skapades; professor Oolithe skrattade åt att professor Protogin Fältspat icke kunde se, huruledes författaren skulle förklara sin teori. Herr de Perthes svarade, att han hade positiva bevis, att qvarlefvor som efterlemnats af menniskor bliivit funna i gruslagret; han aftecknade mycket noggrannt några hundra sådana och gaf ut afbildningarne i ett oktavband. Ja, han erbjöd sig att förevisa sina fynd inför de geologiska brahminerna i Paris. Häån lyckades ej en gång göra sig hörd. Då den lärda verlden icke var i stånd att vederlägga detta envisa kätteri och ej kunde bränna honom lefvande eller rådbråka honom, tog den sin tillflykt till den sista utväg som återstod: Denvägrade läsa hans bok, och en öfversättning af en del deraf, som utgafs i Liverpool; kom dödfödd ur tryckpressen. Det var först år 1858 (elfva år efter nämnda böks utgifvande) som hr Briston i Geologieal Survey? och döktor Falconer vid en noggrann undersökning af ett schackt vid Brixham i Devon funno tillsammans med fornlemningarna i den störa grottan der inunder hug; na flintor, sådana som brukas af vildar til spjutspetsår. Några af dessa fördes till London af hr Pengelly, som höllen föreläsning om dem i Röyal institution, På Sicilien : upptäckte döktor Falconer äfven i en ER ör stor mängd flintoch agatknifvar. Dem lärda verlden tyckte ej om detta, tan sökte bevisa, att de kunde ha blitvit formade genom tåldsäm och långVärig KringYridning, hvilket är ungefär lika möjligt, som att de blifvit nedskjutna till jörden at menniskorna!i månen eNerinvånarne På Saturnus; eler att dedanats af ånga på den antediluviahska tidek och blifvit begrafnå i sanden för att drifva gäck med bde lärda, -. i Hr Boucher de -Perthes hade nu plöts: ligt fått öfvertaget, och ej nöjd med att oroa den lärda verlden. satte Han henne på det Hale: Han ferm nötta skaft af trä och horn, hvilka fordöm varit fästade vid dessa spjutoch piluddar. Den lärda verlden drog öronen åt sig och skulle gerna velat öfvertyga fölk om, att hob redan länge varit förRA AA t