Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 2

ER AV OM ORO 0 VW DÖ ch RR NER 3 nnehåll : Fänrik Ståls hjeltar: Bröderna Ramsay. v. Törne. Lode. v. Schwerin. — Nordisk universitetstidskrift. — Garibaldi profeterad af Dante. — Hvart Ungerns nationalskald tagit vägen. — Litterära notiser. Fänrik Ståls bjeltar. Det sätt, hvarpå Runeberg, ofta i några få enkla-drag,. tecknat de historiska. personligreternav i Fänrik Ståls Sägner, ärsegnadt: att it dem ge en större åskådlighet och tillika stt varaktigare lif, än de skulle kunnat erhålla äfven genom de fullständigaste bioorafiska minnesteckningar.. Emellertid är det naturligt, att då intresset genom Runebergs sånger allt lifligare vändt sig till sista finska kriget och dess män, man tillika skall med begärlighet . mottaga alla tillgängliga notiser rörande dem; som af den finske skalden så skönt blifvit besjungha. Det återstår utan tvifvel mycket förarbete, innan man kan åvägabringa fullständiga lefnadsteckningar öfver alla dem; som i kriget och i de poetiska ssägnerna spelat en mera iramstående roll. T afvaktan på hvad man kan åvägabringa i detta hänseende, anse vi oss böra meddela efter en fimsk veeköskrift en. kort. sammanfattning af hvad man ur hittills tryckta källor kan ha att törtälja om hufoudpersonerna i Andra delen af Fänrik Ståls sägner. Först några ord om den stolta Björneborgska. marschen, med de: sköna, krafliga ord, dem Runeberg lagt uti den förevigade Hjelteskarans mun— och hvilka de ras söners söner skola bära på sina läppar. Utur en insänd artikel i H:fors Tidningar för 1857 låna vi några uppgifter öm denna marseh.; Den skulle oförst. hafva kalläts Bonapartes märsch och såsom sådan blifvit af. kapellmästaren -Dupuy i. Stockholm utförd i ett sällskap af några Bonapartes beundrare; Om densär ett fån från Frankrike eller-en komposition af nämndeDupuyy vet man icke. Troligen pulserar dock franskt blod i dess toner, ty frå ett Shänryckt; stolt och segrande7 folk. måsteden härstamma. Likaledes är det okändt, om namnet på marschen är fransyskt eller: om de förtjusta åhörarne uppkallade dem efter sin afgud. Detta skulle hätva varit vid-tiden: för Napoleons egyptiska fälttåg... Gustaf IV Adolfs hat till: Bonaparte föranledde dess offentliggörande under ett annat namn: Den blef sedermera Svea lifregementesfestmarseh. Såsom sådan lärer den äfven blifvit upptagen af Björneborgarne, och troligt är att den i samma egenskap skallat på slagfälten, då bajonetten fälldes, -kolonnernagingo till storms oeh spelet rördes. ; Pedanide.tappres. lederblifvit upplösta, hördes: marschen icke .mer.-Först för tio år sedan-framdrog den förtidigtbortgångne Conråd Grewe Björneborgska MARSOROR ur dess: glömska. ter. ljöd: deny lika .ungdomlig som-fordomj; lika gående genom merg och ben — och nu mera glömmes den aldrig. : Det berättas, -att den Björneborgska marschen för ungefär åtta år sedan utfördes vid en afsomnad finsk veterans likbegän-. gelse i Helsingfors. Den åldrige Björneboraren v. Konow hade varit närvarande vid detta tillfälle. När marsehens första toner ifrån kyrkogården helsade den sloeknade gamles stoft, säges v. Konow hafva studsat, rätat ut sig och sedan sakta fört sin blårutiga näsduk till ögonen, -borttorkande ett par stora tårar. Var det minnet af fordna sköna strider, som värmde gubbens själ, då de bekanta tonerna efter nära ett halft sekel åter ljödo mot honom? -—— — Uti Främlingens syn tecknar skalden en sörjande moder, som hvarje. afton tager godnatt af tvenne porträtt, föreställande hennes älsklingar, de der hvardera i sin ålders vår fuktade fädernejorden med sitt hjerteblod. Det är friherrinnan Ramsay på Esbo ård, som intill sin lefnads slut fortfor att egråta sina söner. Rättmätig var äfven hennes saknad, ty mera strålande förhoppningar hafva sällan bäddats i en ungdomlig graf. Den äldre brodern, Anders Wilhelm; vann sin bildning vid Carlbergs krigsakademi, derifrån han med hedrande vitsord erhöll befordran vid Svea lifgarde; Någon tid tjenstgjorde han i neapolitanska armen, emedan den tidens krigare, för att vinna fortkomst på sin bana i eget land, vanlien först ingingo i utländska makters ne nom tvenne år hade han avancerat till maåjor i neapolitansk tjenst, men föredrog likväl att återvända till sitt regementei Sverge, der en löjtnantsfullmakt väntade honom. Härifrån flyttades han till Tavastehus regemente såsom kapten. Vid denna tid vann han krigsvetenskapsakademiens stora pris för en inlemnad täflingsskrift och åtnjöt kort derpå hedern att inväljas till en af dess ledamöter, hvilkas antal då för tiden icke var stort. För sina kunskaper oeh sin förmåga blef han inkallad till tjenstgörande vid armåns stab och bevistade såsom sådan 1808 års krig. Efter Revolaksaffären skickades han med de tagna trofberna till Stockholm samt blef då major i armån och riddare af svärdsorden. I anledning af sin vistelse i Stockholm kom han att åtfölja Vegesacks landstigningskår oeh delto ni heder i slaget vid Lemo den 20 und; — hvarest äfven hans korta, hoppgifvande bana slöts genom en fiendtlig PP ötkalas