Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 2

kung Karls anförvandter icke ärft hans sympati och;intresse för den. lilla staden. Intill år 1750 fins ingenting annat anmärkningsvärdt att omtala än Tattigdotm och elände. Men under det året fick staden åtminstone bevis på att menniskan kan lefva länge äf ven under dessa husgudar, ty inom samma år dog der en oldtmor på 124 år. 1759 tilldrog sig en annan märkvärdighet, som utan tvifvel ansågs båda någon förändring i tidsförhållandena. Natten emellan den 21 och 22 December förnams en jordbäfring, som varade i två å tre minuter, af hvilken husen skälfde och ett dön hördes i luften alldeles såsom af en häftig eld, hvarför ock alla. de, som deraf uppväcktes utur sömnen, trodde vådeld hafva fattat i tak och öfverrum och skyndade sig oklädda. ut på gatan? ) ...... Anmärkningsvärdt är att i Januari månad år 1859 i tidningarne lästes följande notis: Från Strömstad skrifves den 19 dennes: Sistlidne gårdag, strax efter klockan 6 e. m., inträffade härstädes under sydvestlig storm ett jordskalf. Uti en del hus erfors det såsom en stark körning med en tung hastigt framilande vagn, i en del såsom dånet från en flammande eldsvåda. På några ställen rörde sig taflor och speglar på väggarna, och åtskilliga hus skakades så, att barn nedföllo från sina stolar i rummet?, m. m. ...... Denna sista jordskakning inträffade således med ungefär lika omständigheter jemnt ett hundra efter den förut omnämda, och mer än önskligt vore att. denna senare eferföljdes af samma lyckliga händelse som nträffade efter den förra. :) Holmberg (1843), ur anteckni å Strömstads folkmängdstabeller. ingar Pp