Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 2

I följd af denna demonstration sände befälhafvaren i Strömstad, generallöjtnanten von Essen, rapport till Uddevalla, hvarifrån högre order? vore att förvänta. Följden blef att Strömstad fick flera besök och att en krigskonselj der blef hållen. Efter dess slut återreste de deri presiderande till Uddevalla, utan ätt man i den stackars gränsstaden var i stånd att begripa eller få reda på hvad som blifvit beslutadt. Tyvärr varade okunnigheten icke längre än till påföljande dag. Man fick då se beslutet satt i handling; se det otroligaste, se att, i trots deraf att fienden i:overksamhet låg qvar vid Koster, de sju pråmarne och två galererna sprängdes i luften och de fjorton transportskeppen, som äfven innehade all provianten för armens behof sänktes i stadens hamn. Det var ett blodsarbete, som sedan ropade af jorden efter hämd — men de elän diges rop, de arma krigarnes rop, dog bort kö vägar och stigar... O, om kung Karl ; unnat se sina soldater under återtåget från den olyckliga belägringen falla döda i sådana flockar vid landsvägen, att knappt begrafningsplatser kunde räcka till! Icke hälfså af belägringsarmen återkom till hus och em. För befälhafvaren i Strömstad återstod att verkställa ännu en order, som, lagd till den föregående mandaten, borde hafva varit till-. räcklig att låta honom dö af sorg och raseri. 0 Denna order bestod .deruti att flere officerare redo omkring stadens gator utropande att alla, som tjenade svenska kronan, skulle. ofördröjligen begifva sig till Wettlanda bro, emedan fienden gått öfver Svinesund och i dess förtru per åilaredan stodo vid Bloms: holm (tre fjerdedels mil från staden) ... Först!