Aftonbladet – 2 mars 1861, sida 1

tade Stieberska rättegångens officiella afslöjningar. Vissa fimänsiella missförhållanden i polisförvaltningen i Berlin ha nu älfven för någfa dagar sedan kommit på tal hos -kommunalrepresentanterna. rågan gällde fyra punkter, som väckt det största uppseende och hvilka kunna på följande sätt i korthet sammanfattas. Första punkten angår polisöfversten och befälhafvaren för skyddsmanskapet Patzke, näst efter polispresidenten: von Zedlitz den mäktigaste embetsmannen vid säkerhetspolisen i Berlin och dess omgifningar. Han l uppbär af stadskässan en pehningsumma för hvilken han skall hålla sig två tjenstehästar. Han beskylles nu att icke ständigt ha hållit dessa Hästar, utan i stället begagnat skyddsmanskapets. Penningarna hade han följaktligen på annat sätt användt. Enligt den andra anklågelsepunkten skall hr von: Zedlitz sjelf ha för egen räkning tagit två af skyddsmanskapets. hästar, hvilka Istatskassan betalat; Och i stället lemnat skyddsmanskapet två andra hästar, som ej lära varit fullt tjenstedugliga. Tredje punkten är följande: Stadskassan I betalar beklädnad för 1100 skyddsmän eller polissergeanter, men i medeltal, hållas. blott 11000. Stadskassan har årligen betalt för ny beklädnad, men polissergeanterna ha icke alla år erhållit ny sådan, utan de gamla persedlarnas nötningstid har blifvit förlängd. Fjerde punbten går ut på, att skyddsmanI!skapet . blifvit användt till. rent personlig tjenstgöring hos de. högre polistjenstemäns nen, hvarigenom, således bevisats, att större skyddsmanskap hålles, än som. erforras. a Rörande : dessa: fyra punkter hade magiIstraten, som representerar stadsmyndigheternas exekutiva makt, begärt upplysningar hos inrikesministåren. . Ministern gaf ett svar, som väckt förvåning i hela Preussen. Han erkände direkt ler nära nog. alla punkterna, men begagnade till. ursäkt eller ; rättfärdigande derför den besynnerliga utvägen att icke såsom vittnen åberopa andra än just de tjenstemän, hvilkas förvaltning; jet borde undersökas. Resultatet blef ait hr von Zedlitz gaf sin underordnade, öfverste Patzke, det vittnesbördet, att allt gått till väga såsom sig vederbort, och alt denne intygade detsamma om sin chef. Och detta är icke blott och bart ironi af tidningarna? I Just så karakteriserades saken af en medlem af stadsrepresentationen, statsrättsläraren professor Gneist. Representanterna ha också ingalunda låtit sig nöja med inrikesministerns svar, utan ha tillsatt en komit, som grundligt skall undersöka förhållandet. Tidningarna ha utspridt ett rykte, att hr von Zedlitz skulle förflyttas till Liegnitz i Schlesien såsom regeringspresident. . Men I derom har ännu ej varit fråga; undersökdningen måste. först afslutas, och man vill äfven undvika skenet af att berlinerpresidenten skulle ha fallit för kammarens votum om de reaktionära embetsmäbnen. Dertill vill. man här ej gerna ännu beqväma sig. Jag kan ej lemna detta ämme utan att yttra några ord om den sista stieberska. rättegången, hvilken den-11 Februari före-var hos demstolen härstädes. Det var åter fråga om embetsmissbruk. Förre polisdi-rektören behandlade en ung förnäm officers. vexelskuld efter den bekanta gamla proceduren, i det han i September 1857 lät belägga vexeln med beslag på en advokats byrå, samt olagligen tvang horgenåren såväl alt underlåta vexelprotest som att antaga. en förlikning, hvarigenom han bekom mindre än vexelns nominalbelopp:. Till sitt försvar drog nu Stieber fram i dagen saker af ganska besynnerlig ert, hvilka skola bli oförgätliga i den preussiska reaktionens historia. . Enligt lag äro nemligen skulder, hvilka omyndiga officerare åsamka sig, ogiltiga; man påfann derföre. hedersskuldsedlar, 1 hvilka officern på sitt hedersord utlofvar betalning för den i och för sig ogiltiga skulden; stundom till Toch med äfven måste göra en med afsigt Tfalsk uppgift om sin ålder och sin tjensteI grad. on dylik hedersskuldsedel måste inlösas, så framt ej officern ville genast för-Ålora sin tjenst. En sådan skuldsedel, sade I Stieber, fastkedjar officeren oupplösligt vid lockraren. Det var såsom om förskrifvit sin själ åt djefvulen. År 1851 skall Å halfva äntalet af de unga officerarne ha befunnit sig i händerna på de nedrigaste skäl rl mar och procentare. En mängd deserterin-I gar och sjelfmord förekömmmö. Detta gick tlslutligen så långt, att konung Fredrik Wilhelm 1V sjelf tog saken om hand. Stieber erhöll nu speciella instruktioner från konungens militärkabinett, och flera tusen thaler ur det kungliga schatullet ställdes till hans förfogande, för att på öfvannämda sätt uppsl göra dessa vexelskulder. Vanligen erhöll procentaren den summa, han utlagt, med 6 rocent ränta och några procent provision. Blott den öfverdrifvet stora olagliga vinsten skulle beröfvas honom. Sedermera ut1 färdades lagen af den 2 Mars 1858, som tl med svåra straff hotade de ockrare, hvilka låtit åt sig utfärda hedersskuldsedlar. Stieber fällde bland annat äfven följande yttrande ordagrannt: Vi Pole ha verkligen under hr von Hi eldeij lefvat i ett tillstånd af konstitutionel oskuld. Om I konungen skulle ha befallt oss att arrestera ministerpresidenten, så skulle vi ha arresterat hela statsministeren.? Stieber blef i brist på lagliga bevis äfven nu frikänd. Men de södnåre årens reaktion erhöll åter genom dessa upptäckter ett nytt dråpslag, en ny Teklatant dom. Deri ligga alla dessa polisskandalers intresse och betydelse, och de höra derföre ej förbigås i en trogen redogörelse för ställningar och förhållanden härI städes. —ft Med anledning af öfverståthållarens hos K. M:t gjorda anmälan, att kadetten vid krigs: akademien Carl Gustaf Marx Broman den 17 Juli 4QRKQ Hndar ovårre Amctindighåter och med fäla