Aftonbladet – 1 mars 1861, sida 3

Kungen gjoråe sig genast en smörgås och lagade till en tjock ostskifva för att breda ofvanpå. Med onda ögon hade gubben åsett att knifven gjorde så stor inskärning i osten, men, då ÖR nu såg hvart skifvan skulle ta vägen, förlorade han alldeles tålamodet. eSkäms j intet, utbrast han, att lägga två sofvel på ett bröd -—-menar j att vår Herre ger. en gina gålvor för att en ionödan skall sköfla bort dem?4 Pu har rätt, gamle man — och den lärdomen, jag pu fått, skall jag ärligt lära ut bland kungens: folk... Gif dig tillfreds:s jag lägger ner osten sålänge.4 Och hånsmaj:t åt bara smörgåsen. Itt sådant bevis på hörsamhet bhidkade gubben; han blef språksammare och de hade mycket tal mellan sig om kriget och ställningen i landet, tills kungen, som druckit ur samma kanna som gubben, gjorde sig färdig att.gå och betala förtäringen. Jag tar inte en styfver af kung Karls folk — kungen behöfver nock sina styfrar. Som j vill då, kära far... Tack för era hederliga tänkesätt och för en rolig stund... Farväl och Guds fred — kanske träffas vi än en gång. ... Det tror jag inte blir något af med den spådomen! sade gubben till hustrun, när han dragit igen dörren. tHvem vet, far... Det var visst en stor herre. Det säger jag inte emot. Men att han skulle låta höra af sig. igen, det fäster jag mig aldrig: vidi En. fjorton dagar derefter kom likväl gubben pån andra tankar. Stugan fick då ssök. af en, ny krigsman, hvilken. förde helsningar från officern, som vårit der på gästning, för. ett par veckor sedan, och den