Aftonbladet – 1 mars 1861, sida 2

på aft borttaga den, men ett; betäcktbatteri öfvertygade .dem .om fåfängan af detta och alla vidare försök iden vägen... De gingo då till segels och oroade aldrig mer Strömstad, så länge kung Karl lefde.t Den 27 kom konungen sjelf till staden. Hans ankomst inträffade vid samvma tillfälle söm är omtaladt i föregående skizz, nemligen under det trupperna höllo korum, då konungen steg af hästen och, sjelf knäböjande på torget, deltog i andakten. Han vidtog nu flera försvarsanstalter och gaf staden flera utmärkta ynnestprof, hvaribland förnämligast bör räknas att han för tio års tid befriade den från alla kronoutskylder. Också hette det att han ansåg stadens bevarande såsom ett nödvändigt vilKor för sina vapens framgång i Norge. Förutom Strömstad och dess borgare fann3 en ort och en person i närheten, som synnerligen måtte ha behagat konungen. Orten var Näsinge pastorat, på vägen mellan Strömstad öch Svinesund, och personen var den just under kriget tillsatte kyrkoherden Lomberg, hvars efterkomlingar i Strömstad sedermera haft högst oblida ödem Om kontingen lefvat, skulle hans synnerligegunstling, pastorn 1 Näsinge, Tått ett annut bättre pastorat; men så som han nu hade det, gästade hans maj:t mer än ofta hos den manhaftige mannen, som förut varit bataljonsprest; och under alla kungens resor till häst och fot kring nejderna var Lomberg hans förelöpare på de obanade vägarne, hvarunder månget fritt samspråk egde rum. Under dessa rekognoskeringar hände sig att Lomberg slutligen kunde tröttna, men aldrig konungen. Pardon, ers maj:t, vågade Lomberg-en gäng i sin frihet yttra, men jag tror att mina stöflar våga Vara ers maj:t ohörsamma.