Aftonbladet – 1 mars 1861, sida 2

I elden, med sin studsåre oupphörligt skjutande efter general Gjerta utan att träffa. Slaget var -afgjördt, segern fullständig. Öfver. 1,200 man af danskarne voro döda och 400 sårade. . Svenskarne förlorade genom döden 200 man, 100 voro sårade. Hänförelsen och triumfen gåfvo sig nu luft i de lifligaste utbrott, tsärdelest, såsom det heter, hos de goda strömstadsboerna, hvi ka upphäfde höga fröjdeskri och efter på torget hället tedeum inbjödo sina tappre försvarare till en glad atton i sina sönderskjutna -boöningar, hvilka, enligt en samtida berättares ord, sågo ut som genomborrade fisksumpar. Fienden hade nemligen riktat en häftig eld mot batteriet på torget, men de flesta skotten -hade Törirrat sig i husen, så att man i dessa uppsamlade öfver 200 stångkulor, inemot 300 länkkulor samt en oräknelig myckenhet skrot ...... Ännu intill senare tider håfva Kulor suttit qvär i ytterväggarna, och vid reparationer finner man än i dag sådana minnen efter tordensköldska besöket. Denna glädjefest midt i förödelsen, under det iman står husvill, denna patriotiska feberglödande entusiasm, medan man omgifves af alla de tänkbara olägenheter och oredor, en sådan fasans tid medför, hade starkt tycke åf en uppflammande lusteld, släckt i storm och natt. Men när morgonen randades och sinnena sökte komma i jemvigt, då stod sanningen klar — och sanningen var den att cländet väl kunde blifva större, men att det redan var stort nog. Att öfver hufvud manspillan å svenska sidan jemförelsevis var så obetydlig, förklaras. deraf att skeppens vaggande rörelse gjorde att fienden för det mesta sköt öfver eiler under målet. Amiral Tordensköld lärer ha mistat befälet för den misslyckade