Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 3

FRANKRIKE. Med sednaste utländska post ankomna tid ningar meddela en depesch från grefve Thouvenel at den 18 Januäri till de franska sände: buden i London, Berlin, Petersburg, Wien och Konstantinopel , hvari redogöres för Frankrikes afsigter och önskningar i afseende å Syrien. Depeschen är af följande innehåll : Hr ....! Vi närma oss slutet af den genom fördraget af den 5 September bestämda tidrymden för den syriska expeditionen. Då vi fått förtroendet att verkställa. de gemensamma besluten, måste vi framför allt uppfylla de vilkor, på hvilka vi erhållit detta uppdrag. Likväl anse vi det vara vår pligt, att innan vi draga våra trupper tillbaka ur Syrien, sätta stormakterna i tillfälle att gemensamt pröfva, huruvida expeditionskårens afmarsch på den bestämda tiden kan ske utan fara för landets lugn; och tiden synes oss nu vara inne att fästa er uppmärksamhet derpå. Makternha ha i Syrien icke något politiskt ändamål för ögonen, och kejsarens regering har fullkomligt anslutit sig tilldenna åsigt. De afse ett menniskokärlekens: verk. Har detta. verk blifvit utfördt? Kabinetterna känna, lika väl som vi, förhållandena och veta, huru fängsamt lugnets återställande hittills försiggått. För den i Beyrut tillsatta europeiska kommissionen var det från början högst nödvändigt att ha till ögonmärke å ena sidan skadeersättningar, å den andra bestraffningar. Detta var emellertid blott en del af hennes uppgift och ingalunda: den vigtigaste. Hon måste äfven samla. och för makterna framlägga grunderna för det nya skick för berglandets förvaltning, hvarom man borde öfverenskomma med turkiska regeringen. : Detta arbete är obestridligen den oundgängliga kompletterinfen af alla andra åtgärder, somefter öfverensommelse med Porten-redan vidtagits eller skola vidtagas.z Man kan påstå; att så länge detta ej är färdigt, :är ännu ingenting: gjordt; ty i det tillstånd af oordning, hvari allt i Syrien befinner: sig; är det hufvudsaken att fastställa vilkor ren-för Libanons nya regering, och detta är tfven hvad makterna velat. ä Denna önskan har ej blott icke blifvit uppfylld; utan kommissionen har knappt afslutat frågorna om oroligheternas på Libanon qväfvande och om skadeersättningarna; å andra sidan har man ännu ej definitivt öfverenskommit om de skatter, hvilka i och för skadeersättningen skola upptagas i Damascus, och Porten sin önskan tillkänna att i Konstantinopel låta lösa denna fråga: Förvaltningens ombildande har väl nyligen kommit på-tal i förtroliga rådplägningar. Men up tagna af andra omsorger, ha kommissionens ledamöter ännu ej sett si; stånd att officielt förehafva saken, och den tidunkt torde svårligen låta bestämma sig, då de unna meddela makterna resultatet af sina undersökningar. Den ovisshet, som detta: dröjsmål medför i afseende å Libanons reorganisation, håller sinnena i ett tillstånd af yttersta jäsning, och de tilloss ingångna wunderrättelserna komma oss att befara, att våra truppers afmarsch, i fall den blir af, skall ha nya oordningar till följd, innan de erforderliga -anordningarne för invånarnes säkerhet blifvit vidtagna. I betraktande häraf skola makterna inse, att vi högeligen önska bli vårt ansvar qvitt. Om vi å ena sidan ämna troget efterlefva de af konferensen stadgade vilkoren, vilja vi å andra sidan ingalunda låta komma oss till last, att vi ä fäst ÅN I på det fara vi tro oss skönja. Vi äro säledes nödsakade att bedja makterna: meddela oss sin åsigt i denna fråga, och förbehålla oss endast att såsom undertecknare af fördraget af den 5 Sept., d. v. s. med samma rätt som de andra makterna, yttra äfven vår åsigt vid rådplägningarne. Vi ha genom den ihärdighet, hvarmed vi påskyndat kommissionens arbeten, bevisat, att vi gerna önska på den bestämda tiden lemna Syrien, och ännu i dag skulle ingen med uppriktigare tillfredsställelse än vi se, att förhållandena tilläte denna önskan uppfyllas. Om makterna besluta att ockupationen skall förlängas, så sköla vi; som åtagit oss att uppställa expeditionskåren, utan tvifvel icke vägra att fortfarande göra de uppoffringar vi åtagit oss, för att bistå sultanen med våra trupper. Men ifall makternå skulle vära af den åsigten, att det vore lämpligt att någon af dem deltager iexpeditionen; skola vi vara beredda att antaga deras medverkan: Såsom det naturligaste medlet att åvägabringa en öfverenskommelse öfver alla dessa punkter föreslås slutligen sammankallandet af en konferens. N I Allgemeine Zeitung skrifves: Det torde :cke vara utan sitt intresse att veta, hvad det embete, hr de Lagutronnigre ?under den höga inrikesministerens: höga ansvarighet bekläder?, årligen inbringar. Hr de Laguronnigre uppbär. såsom statsråd 35,000 franc, såsom gencraldirektör för pressen 45,000 fr., för sina artiklar i Coönstitutionnel med -signaturen :Boniface. 20.000 fr.,-i ordinarie och extraordinarie gratifikationer 15,000 franvs.: Summa 115,000-franes. Om den nja mi pistere des geonomies (förvaltningen af då hemliga fonderna) inrättas åt honom; torde hans årliga inkomster ytterligare förhöjas: Förvöfrigt låta andra: Decemberstödens verkiga inkomster knappt uppskatta sig. Så t. ex; kunna, för att nu fortfarande fälla 088 vid pressbyrån, hr Drousaits (hr de Laguconmigres: förtrognes) inkomster anslås till: minst: 30;000 francs. Upphäfvandetafpressbyrån genom: hr Persigny, hvatrom vi skulle unna berätta förunderliga ting, är endast nn dålig komedi. Byrån har hela sin verksamhet. qvar,och i dess organisation: är in ;enting-ändradt. :30-af de nuvarande empetsmännen ha väl fått sitt atsked, men 25 ya Ha blifvit tillsätta i deras ställe. Helt skilnaden är således, att förr 45, nu endast 0 embetsmän tillhöra densamma.? Man tvlar i Paris icke -:om någontings an: rat än den mirdsska saken, och det ser ut som om den skulle växa ut till en stor skanlal. Hr Mirds här redan i åtta dagar :berakats af polisen. Flera personer nämnas edan hvilka man, med: mer eller mindre käl, uppgifver vara svårt komprometterade.. 3ankguvernören grefve Germinys utnäming till provisorisk ådministrator af caisse les chemins de fer? med oinskränkt fullnakt. har-gjort ett godtintryck: Chefen tör ufdelningen des contentieux? i det mirdsska vankirhuset, hr R., skall ha försvunnit. Den örsta som lär bli invecklad i undersökninsen är presidenten för jernbankassans förvaltningsråd, senatorn re Simonm: Hr Solar, fordom associerad med Mirds, var den 19 dennes inkallad till förhör, men lär icke rara häktad, ännu åtminstone. ENOT ANTY