Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 3

område, hyilken det skulle förlora 1 morgor om det ej .stode. under våra vapens: hägri har det efter-hand sett alla de resurser, Pp hvilka det räknat, gå sig ur händerna. Dt ansåg Österrikes välde på halfön orubblig och genom ett krig i mindre än två måns der var den österrikiska ockupationen kasta öfver till andra sidan om Mincio. Det had sökt bundsförvandter uti furstar, som vor afskydda af-sina folk, och dessa: fursta befinna sig i landsflykt. Det hade me stora kostnader danat en armå, och utor fransmännen, som äro tappra under all fanor, ha alla dess soldater flytt, utan: at vara besegrade. Det har vädjat till e agitation med samvetena, och denna röst som ännu skulle uppröra verlden, om de höjdes från den helige fadrens stol, för at försvara en dogm eller en gudomlig sanning har endast mött liknöjdhet. Derhän har de; påfliga myndigheten blifvit bragt af de olyckliga inflytande, som tyvärr lyckats at öra Frankrike misstänkt och Italien förhat igt för densamma. a XIV. Ar det onda nu verkligen ohjelpligt? V tro det icke. Man kan i Rom såväl som Frankrike redan i dag finna, att den italien ska frågan icke är någon tillfällighet, såson man trott före och efter kriget. Italien ä af stort intresse för hyfsningen och den eu ropeiska ordningen. Det hade sin plats blot i historien och har återeröfrat den i der verksamma politiken, i nationernas diplo mati. Det har gjort ännu mera, och mar kan säga att dess nationalitets framträdande på Europas karta redan omgestaltat der allmänna situationen. England, som ännu för två år sedan höll 1815 års fördrag okränkbara, har nu sjelf. kommit derhän, at! det gynnar en af de betänkligaste kränkningar, som föröfvats mof det mot Frankrike så klokt upprättade europeiska systemet. Ryssland använder, sedan detså uppriktigt atsagt sig sitt uteslutande protektorat öfver Tyskland och sitt välde öfver Orienten, nu sitt rättmätiga inflytande endast på att förebygga konflikter. I sina institutioner med försigtighet hyllande framåtskridandet, har det i sina internationella förhållanden öfverallt visat sig rättvist och försonligt. Preussen har, i det att det tillbakavisar toma farhågor och förvägna hotelser, genom ett nyligen :utgifvet votum äter infört sin politik på en bana, som motsvarar dess historiska uppgift och obestridliga intressen. Österrike försöker att genom reformer resa sig från sina nederlag, och med en återhållsamhet, för hvilken man måste göra det räkning, inskränker det sin inblandningsrätt. Spanien stiger fram ur stormar, och dess frihet,: som det konstituerar åt sig, gifver det åter-sin fordna äras lyftning. Italien har mycket bidragit till denna frisinnade rörelse i Europa, hvilken, i det den qväfver fröet till en koalition, befästar alla förhoppningar om fred och framåtskridande. Men om Italien än är befriadt, är detlikväl ännu icke konstitueradt, och det hinder, som uppreser sig mot dess organisation, är Rom. Så länge den olyckliga antagonism fortvarar, som man framkallat mellan de sräfter, hvilkas enande motsvarar så många ntressen, skola: Italien och det-verldsliga påfvedömet icke återfinna vilkoren för sin emlikhet. Så må de då enas, och ur letta allt skall sedan framgå deras gemensamma storhet. Det är lika svårt att föreställa sig ett Itaien utan påfven, som påfven utan Italien: De äro med hvarandra förenade genom tralitionen, genom historien och alla katolska vationers allmänna aktning för kyrkans hufud. När kejsaren ingick förpligtelser mot )sterrike, var det hans afsigt att återställa letta dyrbara band. Den dag, då denna tora tanke finner.sitt förverkligande, skall våfvedömet inom det. moderna samhället lifva en så hög auktoritet, som dess urprung och sändning anstår. Italien skall ill sitt oberoendes politiska kraft lägga den noraliska kraften i detta älomordentlies äge, som af det gör ett fädernesland för len andliga suveränitet, hvars rike sträcker ig ända till verldens yttersta ända: Emellertid skall kejsaren — oaktadt allt vad som hittills skett, så många vägranlen att mottaga Frankrikes högsinnade melankomst, oaktadt så mycken orättvisa, hvilet allt dock ickekunnat förminska hans illgifvenhet —, vi äro derom öfvertygade; emna sitt svärd i Rom, för att skydda den el. fadrens säkerhet. Trogen sin dubbla ligt, såsom en genom folkviljan utvald urste och såsom kyrkans äldste son, kan an icke uppoffra Italien för det romerska ofvet, ej heller öfverlemna påfvedömet åt evolutionen. Lugn, som samvetet och räten hos. ett stort folk, skall han tåligt afakta den nära stund då den påfliga regeingen, slutligen kännande de farliga bundsörvändter, som: påtvingat henne sitt undertöd; skall veta att skilja mellan dem; om gjort allt för att störta henne, och dem, om gjort allt för att rädda-henne. Ricciotti Garibaldi i Manchester. En ung finne, som är anställd såsom aretare hos herrar Evan Leigh Son på ernmanufakturiet i Newton Grange, Newton leath vid Manchester, har i bref till sina nförvandter i Åbo skildrat en storartad