Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 2

tre mil från Fredrikshall. Detta inlopp är så. öngt att man ansåg lätt att här försvara sig.. På transportflottans lyckliga framkomst berodde helt och hållet fälttågets utgång, hvarföre fienden också länge haft sina blickar riktade på dess borttagande. Men den var icke lätt att åtkomma såväl för dess. starka betäckning som för dess läge i dem farliga Dynekilen, hvars höga klippstränder bort försäkra fienden att de bevarade hvad dem anförtrodt var. Det fanns likväl en dansk hjelte, den store Tordensköld, som vågade försöket. De svenska officerarne på konfojen bevistade i all sköns ro och sjelfförtröstande säkerhet ett bondbröllop på Dyne, då plötsligt kanonsalfvor kallade dem från den glädtiga bruddansen till slagtningens blodiga: tummel. Gynnad af en strykande vind, hade Tordensköld med en fregatt, några kanonpråmar och galerer styrt midt in i svenska flottan och gaf der lag på lag. ; i Elden varade med ömsesidig häftighet i flere timmar utan bestämd lutning åt någondera sidan, men svenska flottiljens redan från början underordnade ställning försvårades ännu-mer, sedan chefsfartyget jemte åtskilliga galerer fått sina förtöjningar bortskjutna och flera nya fiendtliga galerer inkommit i hamnen. Stridens slutliga utgång blef att en del af de svenska fartygen skötos i sank, andra, togos af Tordensköld och resten sprängdes i luften af svenskarne sjelfva, hvilka, då de ej förmådde rädda dem, icke ville se dem: i fiendens våld. Olyckan fullständigades derigenom att man icke tänkte på besät(ande af stränderna vid utloppet för att förvåra återtåget för fienden, hvilken enom denna uraktlåtenhet också i all säkerhet försvann med sitt byte. (Forts.)