Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 2

icke af höga vederbörande blifvit vidtaget något, som borde kunna gifva anledning till större demonstrationer.4 Den anekdot går omkring och blifver trodd, att någon högt uppsatt till och med haft sig angeläget efterfråga, huruvida det i hufvudstaden funnes trupper nog för att i nödfall qväfva en emöt, och fått det måhända affekteradt bekymmerfulla svar, att tyvärr var detta icke händelsen. Om det nu är någon imponerande hållning utifrån, som vållat att man i tisdagsstatsrådet tog snöpligen sitt väldiga steg tillbaka, eller om -det i. elfte timman åter uppstått någon väsendtlig meningsskiljaktighet mellan de båda partierna Hall och Monrad, -skall jag låta vara osagdt: i hvad fall som helst, är det visst, att man den gången ej kom längre än till beslutet om de holsteinska ständernas inkallande och dermed ajournerande resten. För ögonblieket står alltså saken sålunda, att den holsteinska ständerförsamlingen är inkallad till den 6 i nästa månad, men — att regeringen platt icke ännu vet, hvad den skall göra med dem. Det är möjligt, att den hallska fraktionen ytterligare retirerar och vänder sig från helstatsförslaget i fråga till det af förbundsdagen fordrade provisoriet; det är alltför möjligt att helstatsförslaget vinner, men då i den monradska formen; vi veta derom intet, vi endast veta, att under allt detta försvinner åter en dyrbar vecka: fugit irreparabile tempus.4 Från Dannevirke-föreningen i Köpenhamn ha vi med begäran om införande i vårt blad mottagit följande tillkännagifvande: De offentlige Blade havei Vinterens Löb flere Gange berettet, at forskjellige fremmede Consulatsembedsmeend have bereist Mellemslesvig, for at indhente Oplysninger om Forholdene der. Disse Personer ere oftest blevne et Bytte for den slesvigholsteenske Agitation, have ikke kunnet undgaae at forvirre og forurolige Befolkningen og have, paa Grund af ekjendtskab med de stedlige Eiendommeligheder og Folkesproget, vanskelig kunnet faae nogen klar Forestilling om den virkelige Tilstand. Desuagtet vilde der ikke vere Grund til Klage fra dansk Side over deres Omreisen, hvis de alene optraadte som private Meend, thi der er Intet at legge Dölgsmaal paa i Slesvig, og man maa tvertimod önske Alle; baade Venner og Fjender, al den Oplysning om de derveerende Forhold, som de kunne faae. Men ifölge Bladenes Beretninger og andre Meddelelser have idetmindste nogle af disse Reisende gereret sig som officielle Ägenter, udsendte af vedkommende fremmede Regjering, og isaafald er deres Omreisen en Forncermelse mod Danmarks Konge, Regjering og Folk. Enhver dansk Mand med Fölelse for, hvad et geldgammelt og selvstendigt Riges re og Veerdighed krever, maa blues over, at en — ligegyldig hvilken — udenlandsk Magt skulle uhindret kunne lade officielle Agenter reise omkring ligesom paa en Blags Inspection i Sönderjylland, som den nuverende danske Regjering i Noten til den preussiske Udenrigsminister af 10de Juni 1860 har kaldt en dansk Provinds. Undertegnede Bestyrelse for DannevirkeForeningen — som -ifölge sit Program bl. A. vil reise Modstand mod ethvertsomhelst Forsög paa at lade Udlandet raade i Danmark Riges indre Anliggender — troer derfor at kunne tale ikke blot i Foreningens, men i hele det danske Folks Navn, naar den henleder Regjeringens seerdeles Opmeerksomhed paa dette Forhold og forventer, at vedkommende Ministerium vil lade anstille en Undersögelse angaaende den Maade, hvorpaa disse Consuler ere optraadte, samt i fornödent Fald gjöre Indsigelse paa rette Sted og derved forhindre en Gjentagelse i Fremtiden. Vi anmode alle danske Blade om at optage denne Udtalelse, ligesom vi ville drage Omsorg for, at den bliver bekjendtgjort i nogle af de större udenlandske Blade. I Bestyrelsen for Dannevirke-Foreningen. Kjöbenhavn den 21de Febr. 1861. I Formandens, Etatsraad Flors, Fraverelse H. Carlsen, Viceformand. Balthazar Christensen. — Blixen Finecke. Schiörring.