Bref från Eöpenhamn. Den 22 Febr. Vore icke ställningen härstädes så mäkta tragisk i sin innersta grund, skulle den åt minstone i vissa ögonblick vara alldeles gudomligt komisk. Ett sådant ögonblick ä det närvarande. Då jag för några dagar sedan tillskref er. var icke blott allmänna meningen, utan den allmänna öfvertygelsen den, att ministörene tvenne partier hade blifvit fullt eniga om föreläggande för de Holsteinska ständerne af ett nytt helstatsförslag, ej det mera öppe! schlesvig-holsteinska monradska, utan det hallska, det som en gång förut, 1859, varit framlagdt i Berlin, men då blef förkastadt, och hvars kärna var upprättandet af en helstats-pärskammare, vald afkungen i särskildt ändamål? att utgöra ett värn mot en dansk öfvervigt (!!) i helstatens representation. I denna förutsättning tror jag ej heller, att någon då, för fyra, fem dagar sedan, misstog sig, men — när det i tisdags kom till geheimestatsråd och saken skulle definitift beslutas, hvad hände? Att egentligen ingen hade riktig lust till att beslutå si i Det åter sig knappast bestrida, att stämningen i hufvudstaden i veckans första dagar verkligen var sådan, att ministeren Hall kunde ha skäl att ännu en gång betänka sig. Fedrelandet? å sin sida hade i måndags i en ganska oförbehållsam artikel gjort sig till organ för denna stämning och ?Dannevirkeföreningen?, som börjar antaga ganska hotande dimensioner framförallt genom den koalition, der tyckes bilda sig mellanicke blott Bondevänner och Grundtvigianer, utan Bondevänner och en del betydande — godsegare, hade å sin sida visat sig vara fullt på sin vakt och utfärdat ett motiveradt inkallande at sällskapets representantskap, hvilken åtgärd må -hafva högst obehagligt berört regeringen, enär XBerl. Tidende genast följande afton framkom med en officiös och nervös försäkran om att det på heder och ära o a ST