Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 2

språng. Ur denna kong Karls källat, såsom den ännu kallas; hemtas i den dag, som i dag är, det förträffliga vatten, hvilket utgör en delis för badgästerna, u var det första gången staden i verkligheten kände sig stå under kungligt hägn. Man har också gifvit Strömstad benäniningen kong Karls öga?. Det är kändt att stora planer för denna orts framtid hvälfde sig inom konungens hufvud — och hvem vet, ifall den 30 November 1718 icke splittrat så många förhoppningar, om ej Strömstad nu varit en stad af rang såsom station för flottan: den skulle prydt dess präktiga hamn, Huru som helst, blef staden nu återigen en vigtig punkt — ty då det för konungen under belägringen i Norge var nödvändigt att hafva kommunikation med Sverge öfver Bohuslän, blefvo Strömstad och Svinesund de märkligaste orterna. Öfver sundet slogs en brygga, skyddad från svenska sidan af flera skansverk, bestyckade med artilleripjeser från Bohus fästning, hvilken numera, säsom belägen för långt från gränsen, ansågs obehöflig att längre hållas vid stånd. Skansarne kallades Sundsborg och lära af konungen varit tillärnade att en dag förvandlas till verkli fästning. Men denna plan stannade med de öfriga i löpgrafven vid Fredrikshall. Strömstad såg nu äfven på sin grund stora kaserner, magasiner och befästningar uppresas. Icke mindre än tre olika batterier uppfördes: ett midt på torget kallades tPrins Karl, det andra på Laholmen, närmast stadens stora hamn, benämdes Karolust — dess lemningar synas ännu — och det tredje XPrinsessan Ulrika, nordligt från staden, Tillsammans egde de en bestyckning af 20 adertonpundiga kanoner. Deras an