Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 1

sjorde att skärgården — enligt historisk sägen? — låg öde till medletaf 1300-talet, då den skulle hafva blifvit bebyggdaf konung Hakon Hakonsson. Måhända kunde denna strändernas öde tomhet äfven tillskrifvas den stora mannadödent, såsom det ännu på folkets språk heterom digerdöden, hvilken, inkommen genom sjöfarande, utödde norden och särskilt grässerade så kring kusterna i Bohuslän alt, efter hvad de fre och sagan förmena, i en viss trakt lott en yngling och en ficka blefvo qvar föratt gifva nya inbyggare åt Viken: När första fiskarkojorna restes på de klippor, der Strömstad sedan uppväxte, är ovisst: det säges att de stått der från ålder?, ett uttryck, som tillåter den största möjliga utsträckning. Huru som helst; kommo iefter Bohusläns sista öfvergång till svensk provins (1658) allt flere och flere kojor; och slutligen blefvo de så många, att de efter hand drogo sig från hafsbrynet bortåt Btrömsån, hvilken förenar det stora vattnet med det lilla eller insjön, som följer vägen dill staden från östra sidan och under namn al Strömsvattnet faller ut i den hisloriska Vettlandsälfven. Platsen hette då helt enkelt Strömmen. Men när samhället blef allt lifligare, starkare och tätare genom inflyttandet af en mängd främmande sjöfarare och köpmän, som här drefvo raska affärer, gick det ej längre oucaW icke vara någonting i fråga om rangordning. SStrömment måste komma sigrupp i verlden och bli!köping: Detta: kunde 1666 så mycket lättare ske som KarlXES förmynderertgering fästat nådig uppmärksomhet på ställets tilltagande välmåga, förhöjd derigenom att en stor del af norra länets handel flöt in der; och för