Aftonbladet – 27 februari 1861, sida 1

sig uppåt sandreflarna, att de lätteligen tyckts kunna sopa med sig i: djupet alla dessa små byggnader, som brakande darrade vid stormeås påpressning, men nej — de stackars husen hade ingenting att frukta-af gamla Skagerax, med hvilket längesedan ett ödmjukt törbund blifvit ingånget. Sägnerna om denna del af Viken och dess inbyggaredraga sig in i mörka hednanatten; långt tillbaka före den tid, då Bohuslän som ett eget smårike styrdes, af Alfernes ätt, från hvilken utan tvifvel ännu benämningen svartalfer och ljusalfer qvarlefva. Tyvärr hafva de dock måst afkläda sig: den menskliga hamnen för att i egenskap äf sagoväsenden kringsväfva sina efterkomlingar;: och de hemliga och farliga krafter, som tilldelås dem, ömsom-goda och onda, bidraga till den.mystiska gloria, som mer än allt annat försäkrar dem om odödlighet: Men icke nog med dessa Vikens anor: fornfoörskaren, som lemnar oss nyckeln till stenskrifterna, förtäljer alt de böllkisterör, byarpå bergspetsarne kring dess öar och holmar halva en sådan rikedom, äro ett irovärdigt intyg att sjelfva bronsfolket här håft sin tillvaro, Längre fram i tiden förnimmas vikingarne och småkonungarne, som icke blott.i berg-väggarne inristat sina egna bedrifter, sina inbördes strider och striderna med de besökande skottarna, utan genom härtåg. och tora datergjort Viken både fruktansvärd; berömd och besjungen af såväl främmande barder som barderna vid de egna små ; hofven. s rr i Men då sällan någon elan; utbreder sig nian fatt ålloljas af vissa fläckar, så fläckade sjöröfveriet de liga vikingatiderna, och det var troligen då äck, ryktena härom satte i mera fredligt sinnade stammar, som