modiga strider i Italiensoch ;på Krim icke sett under sina Örnar. I : En-i Vatikanen mäktig elique?, -skref då hr de Grammont, sökte att gifva detta steg karakteren af en utmaning mot Frankrike? Men i stället för att svara, på denna me: ningsyttring. skyndade kejsaren att, på den hel. fadrens begäran, beiullmäktiga general Lamoricigre att taga tjenst i utlandet. XI. De förvillelser, åt hvilka man så dåraktigt hängaf sig, skulle snart få ett grymt slut. Garibaldi hade landstigit i Marsala. Sedan han i segerlopp genomilat BPicilien, inföll han i spetsen för sina skaror i konungariket Neapel, hvars monårki, först af nöden drifven till det yttersta, skulle adla sig a ett bjeltemodigt försvar. Den lyckiga soldaten sökte förgäfves göra sig till statsman. Den italienska friheten kunde duka,.under i revolutionens triumf.: Piemont trodde det vara sin pligt mot sig :sjelf, sin egen säkerhet och Italiens väl, I hvars midt det allena representerade den monarkiska myndighetens förening med det nationala oberoendet, att förebygga de ;anarkiska: lidelsernas farliga seger, 1 det att det modererade den italienska rörelsen och sjelf: tog densammas ledning i sina händer. Mellan konungariket Neapel och sardinska staterna, låg det påflige gebietet. Piemont tvekade ej längre; det såg i sjelfva verket en-general;-hyilken, när han öfvertog.hbefälet, öppet uttalade sin fiendtliga stämning mot den sak, hvars representant var Viktor Emanuel. Infallet i de pafliga staterna var sålunda i Piemonts ögon ett öppet angrepp motsreaktionen, hvars. säte. var i Rom, och utgjorde en försigtighetsåtgärd mot ude: revolutionära lidelser, hvilkas härd var Neapel. Kejsar Napoleon betecknåde i afsetnde på. detta anfall sin: politik klart med tvenne ika betydelsefulla, handlingar: han återkallade sin: gesandt-från Turin och fördubblade. sina ockupationstrupper i Rom: På detta sätt träffade hans tadel den sardinska regeringen, medan på samma gång hans tillgifvenhet omgaf den hel. fadren med ett verksammare skydd; Men -hvad-skulle den påfliga hären göra mot den sardinska? Hyiiken hållning skulle dess anförare iakttaga, hvilken jännu några dagar förut belsats såsom det förrådda påfvedömets räddare? General Lamoricidre hade att välja mellan tvenne beslut: han kunde draga sig tillbaka för inkräktarne med sin ännu icke stridsfärdiga armå, i det han protesterade mot kränkandet åf den hel. stolens neätralitet, eller fresta: vepenlyckan i en ojemn strid. i Af dessa båda möjligheter var blott en enda politisk och förnuftig, nemligen protesten. General Lamoriciere skulle ha bevarat sig så länge: som möjligt och ingen skulle. uttydt hans:reträtt såsom svaghet, Då han: beslöt sig för motståndet, lopp han fara att se sitt mod uttolkadt såsom oförsigtighet. Vi veta -huru sakerna aflupo. ? Påfvedömet befann sig nu utan försvarare. Sedan det tillbakavisat Europas garanti och len katolska verldens hjelp, som kejsarens omtänksamhet förskaffat det, såg det nu sin irme skingrad, sina provinser öfverfallna och evolutionen hotande närma sig Roms porar. . Hvem skulle rädda det från -detta så klokt frambesvurna missöde? Kejsaren! Jans armå vaktar icke blott Rom, densamna skyddar till och med S:t Petri arfvedel, som Piemont på vår begäran utrymt. Och i sällsam motsats till de falska eller lindar rådslag, som ville drifva påfvedöme: landsflykt, för att deraf göra ett verktyc ör sitt hat, var det återigen Frankrike, son: ragte Pius IX från dessa förtviflade beslui ;ch höll apostlarnas efterföljare qvar vid S:t Petri graf. (Forts.)