Aftonbladet – 26 februari 1861, sida 2

Eugöne Soribe. Gårdagens post medförde underrättelse att denne Frankrikes i vår tid mest bekanta och mest produktive dramatiska författare har aflidit. Seribe var son af en förmögen sidenkram: handlare och född i Paris 1791. Efter vä EN studier, i hvilka han hade asimir och Germain Delavigne till kamrater. inträdde han i juridiska skolan, från hvilker ge poeter och vådevillförfattare utgått. Då hans moder dog och han derigenom blef oberoende, kunde inga råd och förmaningar qvarhålla honom vid lagparagraferna och protokollen, utan han började 1 ställe studera lifvet på scenen. Sedan han flitig sett hvad andra gjort på Vådevilleoc! Varietesteatrarne, ville han likna dem oc! skref sin första pjes: les Dervis, som uppför des 1811. Den föll. 7 Han skref Lite d: Barataria (1812), Thibault (1813), le Bachelier de Salamanque och la Pompe Funebr (1815); samt en mängd andra komedier ocl vådeviller; tillsen del. i förening med Casimir Delavigne-och andra. . Men alla miselyexades. Aldrig har man sett någon dra matisk författare få så många stycken mör dade på så kort tid, men aldrig har man helle; sett en sådan ihärdighet. Under de fyra olycksåren hade ett stycke. som BSecribe gjort tillsammans med Delestre Poisson, haft någon liten framgång. Til sammans med denne skref han 1816 un Nuit de la garde nationale. Det fick fullstän dig framgång; och sedermera var den femtonåriga restaurationsperioden för Scribe er oafbruten triumftid. Hvarje månad, ja nä stan hvarje vecka skänkte Paris en ny pje: och författaren en ny framgång. Han skre! för Vaudeville och Varietes bland annkt. Grefve Ory, den nye Pourceaugnac, Advokaten, Ett besök på dårhuset, De begge in formatorerna m. fl. Då Gymnaseteaterr byggdes 1820, förband Secribe sig att endast författa åt den, och han gaf der 150 styc ken.: Han gjorde det icke ensam; han hadc tvärtom en hel verkstad med sådana arbe tare. som Germgin Delavigne, Målesville. Bayard, Xavier, m. fl., hvilkas namn har alltid samvetsgrant satte ut på affischen. huru mycken eller huru liten andel de är haft. Ån var det de som lemnade stommen och Scribe som författade dialogen; än öf versåg och -korrigerade han blott; än hade han sjelf kastat ut situationerna och låtit en annan utföra dem i detalj. Juli-revolutionen bragte större känsor i rörelse än. som kunde tillfredsställas a Gymnase-styckenas småintriger. Seribe fanr sig lätt häri. Han förnyade sina förut gjorde försök på Theatre Francais och gaf 1883 Bertrand et Raton ow Vart de conspirer, som vi här känna under förklädnaden Strozzi och Martino och som vi nyss sett uppförd Kungliga teatern... Derefter följde med er framgång, som blott två gånger svek, de för oss så väl bekanta styckena: Kotteriernas makt (nyss återupptagen på Mindre tea tern), En kedja, Ett glas vatten, Adrienne Lecouvreur, Drottningens af Navarra berättelser, Qvinnokriget (de tre sistnämnda i förening med Ernest Legouv) m. fl. 1836 blef Scribe medlemaf franska akademien, men oaktadt tillhörande denna allvarsamma korporation återvände Secribe alltsomoftast tll sina ungdomstidsfördrif och skref nya stycken för Gymnase. En så van och populär författare kunde icke undgå att blifva anlitad af kompositö rerna. Bland de operatexter han skrifvit. de vi blott några af de mest kända: Hvita frun (1825), Den stumma (1828). Fra Diavolo (1830), Robert af Normandie (1831), Judinnän (1835), Hugenotterna SKER KOPP BRENIRD O SEN ELSE OÄRNIEATEN n SE RA EE CET