Aftonbladet – 25 februari 1861, sida 1

SKUGGSPEL. TIDSOCH SEDEMÅLNINGAR JEMTE ENSKILTA LEFNADSMINNEN AF EMILIE FLYGARE-CARLEN. Väl betänkt, gjorde dock kaptenen, hos hvilken vidskepelsen utvecklat sig till ett verkligt karaktersdrag, följande förord med sig sjelf. Om första möte han fick, då han kom ut, vore en gammal käring, skulle han upp-: skjuta sitt förehafvande till nästa höst. Om han deremot mötte en hund, då ville han oförskräckt gå fram och uträtta ärendet. Utstyrd så som sig vederborde för en man stadd på giljarefärd, öppnade han vid: 11-tiden sin dörr och tittade försigtigt och: med stark Ijertklahp mna utåt gatan, men; ingenting syntes till, utom några fredligt sinnade höns och en -liten gosse, hvilken sträfvade sin verld fram med en vattenkruka i ena handen och en bundt stickor från grannens byggnadsvirke i den andra. En irrande gris spatserade väl också härs och tvärs öfver rännstenen, men detta allt var föremål utan betydelse i dagens filltänkta drama: Med en viss dristighet steg kaptenen öfver tröskeln, börjande sin vigtiga gång — och hvad mötte honom vid första hörnet, då han närmade sig målet, om icke, borg mästaren Grundells stora hund, som all) Se A, B. n:o 44 och 45.