Aftonbladet – 25 februari 1861, sida 1

funderade jag allt mer och mer på fars! ord — och nu a jag helt enkelt mam-. sell Margreta: Skall jag resa eller skall jag: stanna qvar och bygga mig ett;bo vid samma bugt, der ungen först flög ur boet? I början hade Margreta tum för tum flyttat sig mot dörren. Men då hon märkte huru under talets värma friaren tum för tum flyttade sig efter, tills han lyckats inringa henne mellan kakelugnen och länstolen, gjorde hon ej flera försök, utan lät hela sitt sinne fängslas af de enkla och öppna orden. Herr kapten, detta är hedrande tänkesätt, och de hedra den, som hör dem: Men det är verkligen så, att många ord nått mina öron, som...? -eom kanske icke varit gynnande för mig?? inföll kaptenen. Jag ären rättfram man, med ett hetsigt lynne; det medger jag, men derjemte alltför vek i en delting; oc jag tror icke att jag misstager mig:i den saken, att den qvinna, som värderar mig nog för att bli min följeslagerska, icke får skäl att ångra sitt förtroende. -Ikärlek som i vänskap har jag ett trofast hjerta.:? Pessutom, herr kapten, är jag mycket ung, säkert för ung, och jag har alltid haft fruktan för ett stormigt hemlif.? Men tro då icke allt — ceHer rättare: tro hvad som helst, utom det att jag kunde pereda en enda stunds sorg åt den, somjag känner skall bli mig dyrbarate än mitt eget hjertblod... Och nu ja-ordet eller minsta ord, som kan tydas till godt! På egen hand, herr kapten, hvarken vill eller kan jag afgöra något, men ta!a med mina slägtingar och skrif till mina föräldrar! Hvad de säga vill jag rätta mig efter, ty herr kaptenens ord har lugnat mig och låtit mig se saken från en bättre sida än jag först tyckte att den hade.