Aftonbladet – 25 februari 1861, sida 1

leles. rusade på den af glädje strålande friaen och gaf. honom alla de karesser, denne ör närvarande kunde göra sig. hopp om. Visserligen träffade han sedan i sin väg re å fyra ganska skarpa gamla qvinnör, nen nu kunde. han ha mött hela tjöget tan att det oroade; honom: deras; makt rar: bruten. Då han ankommit till apoteket, låtsade ännenFalkingalunda se att vännen Rutger efter några minuters samspråk styrde kosan ill de öfre regionerna. Apotekaren var deryfver så mycket mer förtjust som han nyss sett sin hustru styra kosan öfver torget för att besöka en sjuk grännfru. Deruppe fanns ingen annan än lilla svägerskan. Och lilla svägerskan, som aldrig nu tänkte på ett störande, satt helt oskuldsfull i hand AMIROren och siktade mjöl med en röd silkeshäsduk vriden om pannan, ett slågs turban, som borde skydda håret mot mjölpudret. i Hvem är det? ljöd hennes ungdomligt klara röst, då hon hörde nÅLON Cå I svlen. Men då intet svar följde, sprang hon utoch stannade helt häpen vid åsynensaf kaptenen, svartklädd med hvitt krås i bröstet... Detta var första gången de träffades ensamma. Trols det goda möte han haft, kunde frigren, då målet nu var så närå, icke värja sig för en stark tryckning öfver bröslet, men den försvann med underbar hastighet, då han fick se den röda silkesduken, som han sjelf för några dagar sedan clömt qvar, nu ha erhållit en så afundsvärd plate: Ja, han kände sig af-denna ovänide framgång så lyftad, alt han hell moigt steg .Iram och uttryckte sin förhöppning att mamsell Margreta icke skulle taga hans besök alltför ogunstigt.