Aftonbladet – 23 februari 1861, sida 4

Ädelmodige och medlidsamme menniskovänner! Här framstår ånyo en olycklig, som från sorgens och nödens boning anropar försynen och ättre lottade menniskor om hjel i sitt nuvarande stora elände. Det är nemligen undertecknad, hvilken, efter att i trenne år tjenstgjort som kustvakt, med hedrande betyg deröfver hitflyttade för något mer än 4 år sedan och antog plats som jane härstädes, hvilken plats Jag innehaft tills jag sistlidne sommar med. denna befattning upphörde, tänkande då, att kunna såsom ännu ung (endast 34 år gammal) för mig och min familj. ernå. något, hvilket vore mera förmånligt för vår framtid; men ödet hade annorlunda bestämt. Jag hade nemligen den.3 sistl. September i ärende begifvit mig till den härifrån på 2 mils afstånd belägna Sandens marknadsplats, och efter uträttandet deraf begaf jag mig samma dag om aftonen före marknadens början, ensam gående, på hemvägen, och hunnen ungefär tre åttondels mil derifrån möttes jeg af trenne åkande personer, hvilkå, efter att hafva mött mig, hoppade af åkdonet och, utan föregående or RR medelst hugg och slag fällde mig till jorden, hvarefter de utskuro med knit. båda mina ögon. , Sanslös? påträffades jag, efter någon stunds förlopp, af förbigående personer, och blef i detta tillstånd inburen i närmaste hus. Hvad i under och efter en så barbarisk behandling lidit, låter lättare tänka sig än med ord beskrifvas, och är jag, efter skicklige läkares behandling, till lifvet återstäld; men — blind och utan allt, som dagligen och stundligen behöfves för lifvets uppehälle. Detta är i korthet mitt olyckliga öde, och är det derföre jag nu, utan annat hopp, i djupaste ödmjukhet och med blödande hjerta anröpar bättre lottade menniskors barmhertighet vom en: hjelp i min nöd. Jag får visserligen aldrig i! detta lifvet se någon af eder, men mina böner; till all gåfvas gifvare skola för eder tolka mitt hjertas tacksamhet för den hjelp mig sändes i min bedröfvelse. J, som ännu sen allt hvad en gifmild försyn skänker oss, och deraf fått större del: — tänk på mig och dessa arma! De gåfvor, som egnas mig, torde. godhetsfullt inlemnas till hr Huldbergs bokhandel, bazaren å Norrbro, som derföre benäget redovisar. Uddevalla i December 1860. L. H. Kjellin. (Afskrift.) Att förre poliskonstapeln L. H. Kjellin, till följd af den våldsamma. behandling, för hvilken han den 3 sistl. September varit utsatt, helt och hållet förlorat synförrhågan å båda ögonen och att intet hopp för honom återstår att kunna återfå. densamma, intygas på aflagd embetsed och så sannt mig Gud hjelpe till Hf och själ: Uddevalla den 3 November 1860. 0: Lönner, : förste stadsläkare. Likheten med originalet intyga: 0. Pettersson. C. A. Andersson. (Afskrift.) ; Att f. d. Poltskönstanelt Lars Hilmer Kjellin, som förut varit anstäld vid kustbevakningen i Göteborg och numera till följd af ett medelst knifskäring i ansigtet, å honom föröfvadt våld, lär vara hopplöst blind, befinner sig med hustru och tvenne. minderåriga barn i utblottadt tillstånd och är välfrejdad, attesteras på begäran. Uddevalla den 16 November 1860. Vidimeras: G. T. Ljunggren, A. J. Forssberg. P. L.